Vem är det som mediterar, som söker och försöker?

Tar vi bort ordet "jag, mig, mitt" ur vår kommunikation...så förändras eller sker ingenting, livet flyter på som om inget har hänt. Och om vi riktar uppmärksamheten till detta jag, försöker hitta det, kan vi inte finna det någon stans. Kan du ta på eller hitta tankarna, eller se var alla tankar kommer ifrån? Eftersom det vi tänker inte går att finna,  så finns "jag-tanken" heller ingenstans att finna. Jaget är helt enkelt en berättelse vi lever igenom, en samling tankar och minnen som om de försvann inte skulle ändra någonting här och nu, utom att vårt sinne skulle befrias från den tolkning det lägger på nuet inifrån den här berättelsen. Vi skulle istället fritt kunna ta del av nuet, utan den mask som jaget håller så kär och relatera igenom. Jaha tänker du kanske, vem vill tappa "jaget", stå där naken utan skydd av titlar, meriter eller identitet. How sexy is that? Det verkar vara en både galen, tråkig och dum idé. Men, det är bara "jaget" som tycker det verkar trist och skräckslaget att föreställa sig detta. Hela livsupplevelsen är ju ändå här ändå, fast "jag" deltar i detta nu med "mitt" begränsade synsätt. Situationen kommer inte att förändras eller försvinna, du kommer inte att försvinna, eftersom jaget inte egentligen existerar utom i tanken, så förändras ju inte verkligheten.  


Min egen erfarenhet är att medkänsla är kvaliteten, en bro, mellan "mindfulness som något som jaget utövar", och att skifta dimension och släppa taget om sinnets aktiviteter och detta "jag" som verkar göra något. Medkänslan med alla dessa ansträngningar vi gör för att skydda och bevara detta jag, och dess naturligt ofullständiga, splittrade, overkliga eller instängda tillvaro luckrar upp misstänksamhet och paranoia. Rädslan att släppa jag-fixeringen smälter sakta när vi kan hålla alla smärtor, lust och olust, i famnen till de ger upp sin existens till kärleken. När vi tittar bortom alla dessa processer, riktar uppmärksamheten till det som hela tiden ser, och är här oavsett vad vi gör, återuppstår vi om och om igen i detta flöde av intryck som samma seende, samma osynliga varande, oavsett upplevelserna som skiftar. Att vila i medveten närvaro, den ulimata verkligheten, det icke delbara, innebär att inkludera allt, kunna känna allt, ta emot allt, och våga släppa allt vi känner och vet in i den stilla tomma rymden. Det kan ske i sin helhet fullt  spontant eller vi kan uppleva det öppnas över tid. Men då det sker är upplevelsen att "jaget" inte alls har med detta att göra, jaget kan egentligen inte påverka detta nu, samtidigt finns jaget med fullt och helt opåverkat inne i detta hela medvetande. 


Mindfulness är ett begrepp som verkligen har misstolkats, missförståtts, missbrukats och ryckt ur sitt sammanhang i vår tid. Men det förändrar ju inte att vi ändå kan finna detta varande. Ordet pekar mot sitt ursprung, men ordet är inte lika med slutdestinationen. Så varför leta efter mer, söka något annat än det som är här, när hela Livet, tillvaron, finns här, och öppet, utan förväntan, inväntar att vi ska anlända hit, hem, om och om igen. Och när vi väl landar här, märker vi att vi aldrig varit någon annan stans, någon gång.


"The mind gets in the way of mindfulness.  Minds can't be mindful, minds should drop. Mindfulness in Pali and Sanskrit, Sati and Smriti, are complex words and translations will never due justice...When we are mindful we are touching a completely different dimension. This explanation is lacking in today's meditation world. We make a fundamental mistake about who is meditating."  – Venerable Sudhammacara