Se vad dina egna förväntningar skapar

Jag är en stor beundrare av Pema Chodron. Hon har en förmåga att formulera sig rakt till det mänskliga hjärtat. Just dessa ord träffar en plats i mig just nu.

"Awareness is the key. Do we see the stories that we're telling ourselves and question their validity? When we are distracted by strong emotion, do we remember that it is our path? Can we feel the emotion and breathe it into our hearts for ourselves and everyone else? If we can remember to experiment like this even occasionally, we are training as a warrior. And when we can't practice when distracted but KNOW we can't, we are still training well. Never underestimate the power of compassionately recognizing what's going on."


Jag hade nyligen en upplevelse som hjälpte mig tillbaka till VÄGEN. Jag upplevde att en vän sårade mina känslor. Att ge dessa känslor full uppmärksamhet gjorde att jag tydligt såg att den här personen inte egentligen vill ta någon hänsyn eller vill vara min vän. Sen såg jag att känslorna var bundna till illusionen att vi var vänner. Min förväntan på denna person skapade besvikelsen. Jag sårade mig själv genom att inte vilja se sanningen. Jag kunde lätt ha blivit mycket mer arg, börjat känna mig otillräcklig, fantisera att "jag gjort ngt fel" gentemot den andre osv. Och så gör vi ju vanemässigt, skapar "tillägg" till en situation eller relation. Det är dessa tillägg som gör oss ofria eller sårar oss. Vi ger en situation eller relation mer eller mindre värde utifrån våra förväntningar. Sen går det inte som vi vill och vi blir ledsna eller arga, ser inte vår egen snara. Medveten medkänsla med mig själv här, att se mina missbedömningar, gjorde också att jag inte kritiserade den andre uttryckligen, och då slapp jag skapa den smärtan också.


Så här kan vi också bete oss runt t.ex. julfirandet. Jag hörde nyss en person resonera så här: "Nu är vi snart lediga, det är jul och det ska bli så mysigt och trevligt att bara få vara tillsammans, äta gott och bara vara". Det här tillägget, i detta fall är orden "mysigt och trevligt" kan vara vanskliga även om det verkar bara vara oskyldiga ord man hasplar ur sig. Om vi inte inser att alla andra har olika definitioner på ordet trevligt än vi har, eller inte alls strävar efter trivsel, så kommer vi troligen att bli besvikna på oss själva eller någon annan, tycka att de är otrevliga eller något annat som inte stämmer med vår förväntan. Vi skapar här ett onödigt lidande för oss själva. Och det här exemplet är ju ändå ett av de mer harmlösa vi ofta ändå lärt oss uthärda.


Om vi vill leva lite mer avslappnat, behöver se vilka tillägg och förväntningar vi bär på och se att de tillhör oss, mer än situationen eller den andra personen. Ibland tror vi också blint på andras tillägg, och de kan ju inte heller alltid leva upp till sina egna förväntningar heller, så allt blir liksom en soppa om vi inte ser klart.
Min pappa hade stukats lite för ofta i livet. Han försökte skydda mig genom att säga "Ha inte för höga drömmar då blir du bara besviken". Men jag ville inte leva negativt desillusionerad, och reagerade motsatt på detta. Bestämde mig för att hellre bli besviken då och då, än att svika mina drömmar. Denna inställning har verkligen hjälpt mig att lyssna till hjärtat, ta emot livet i sin helhet och göra något av de möjligheter jag fått. Med detta vill jag nog säga att man inte ska sluta ha förväntningar, bara vara medvetna om att det inte finns något "jag" eller "du" som ska behöva klandras eller prisas för resultatet. Låga förväntningar kan skänka oss sinnesfrid och positiva överraskningar, höga förväntningar gör att vi anstränger oss och skapar saker som kan skänka glädje. För låga eller höga förväntningar gör oss sårbara, men också mer medvetna och ödmjuka.

Medvetenheten och medkänslan öppnar för toleransen, förståelse och förlåtelse för alla de misstag vi och andra gör hela tiden.