Mindfulness - vad lovar begreppet?

Det har skett en otrolig ökning av intresset för mindfulness i Sverige de senaste åren. Om du inte hört det begreppet förut, så brukar de flesta förknippa ordet mindfulness med att ”vara här och nu” , kanske med närvaro, samt med olika terapier och kurser för att minska stressen i vardagen.  Det finns en man, Jon Kabat-Zinn, som skapat den kanske mest populära formen av mindfulnessutövande i modern tid. Han besökte för första gången Sverige 2004 och sedan dess har det exploderat, svämmat över, och regnat artiklar, annonser och information på internet och i media. För dig som är intresserad och sökande, kan det vara svårt att välja mellan olika bövker, kurser och program som det finns att välja mellan. Vad är det rätta vägvalet av väg för just dig och din situation?

Kanske ett av problemen för de flesta är att själva ordet "mindfulness" ändå är ganska nytt för oss och därför används det lite "slarvigt" för att beskriva väldigt många olika saker, som egentligen har ganska olika innehåll, syfte och betydelse. Min lärare Jon Kabat-Zinn, har citerats mycket men säger tex. "Mindfulness är inte en teknik, det är ett sätt att vara sann mot sig själv i nuet".  Vad betyder då detta för dig och mig? Vad är egentligen viktigt med att vara sann i nuet sett i ett vardagsperspektiv?

Mitt liv denna stund, är allas största fokus. Om jag för en stund lägger bort funderingar på vad som mest skulle intressera en sk. expert på människans beteende som kanske en psykolog, buddhistlärare, eller forskare: Varför är medveten närvaro viktig för mig själv, just nu? Vi har alla olika önskan. Detta blir uppenbart när många använder ordet mindfulness för att beskriva mindfulness i alla möjliga metoder som lovar så mycket.

Vad motiverar dig att vara uppmärksam, eller inte? Hur vet du när du är medveten, närvarande?

Ordet mindfulness är mångfacetterat i sin betydelse. Det är ett aktivt ord som kan översättas till att "komma ihåg att vara närvarande nu". Dvs. att rikta full uppmärksamhet, med avsikt, till det man upplever just nu. Till detta läggs ofta till nästa dimension: att också erkänna och acceptera det som upplevs just i stunden utan dömande. Men det finns sedan ännu en till dynamisk faktor, en dimension i begreppet mindfulness som man mer sällan ser någon nämna. Syftet inom de ursprungliga formerna av mindfulnessmeditation(inom bl.a buddhistisk meditation) har även en etisk beståndsdel, dvs att det inte bara handlar om att notera vad som är närvarande nu, utan att även finjustera sinnets kapacitet och medvetenhet om nuets dynamiska dimension som påverkar vår vardag, våra liv och relationer. 

Vi ser nu i modern tid mest ett möte mellan två synsätt. Kurser och sammanhang beskriver mindfulness först och främst som något vi behöver för att klara av vardagens utmaningar, för att få en lindring i stress och påfrestning på hälsan. De som praktiserar mindfulnessmeditation mer regelbundet, och inom buddhistiska kretsar, ser oftast på mindfulness och meditation som enbart en djupt inåtvänd aktivitet. Jag blundar, vänder mig till det inre livet och noterar det jag upplever i mitt sinne. MBSR(mindfulnessprogrammet skapat av Jon Kaba-Zinn) har syftet att överbrygga dessa två synsätt. Det ena ses som beroende av det andra. Men även här betonas inte alltid den etiska dimensionen, utan individen lämnas att själv upptäcka potentialen i utövandet.

Vad innebär det att vara medveten nu egentligen? Här börjar egentligen själva "mognadsprocessen" i vårt sinne. Denna medvetenhet innebär en vetskap och upplevelse av om vad som är närvarande, som inte behöver förändra något, som inte försvarar sig, som inte blundar för sanningen i situationen.  En medvetenhet utan girighet, utan motvilja, utan illusion. Detta en särskild typ av medvetenhet, som är lite mer precis och klar. Så det finns en finjustering vi behöver göra för att hitta den platsen i sinnet som är medveten om vad som sker, och som också innehåller etisk vägvisning. Mindfulness gör oss medvetna om vilka tolkningar vi gör och vilka handlingar som leder till olika resultat. Detta gör oss etiskt medvetna, och delaktiga på ett helt nytt sätt.

Alla är väl heller inte intresserade eller tillräckligt motiverade att ta reda på vad som finns och styr oss inombords. Det moderna livet ger oss heller inte mycket erkännande eller stöd för att vara i stillhet, att ta stunder med oss själva. Vi känner en nästan en plikt att ta del av och bearbeta yttre intryck. Tänk om vi skulle nära samma samvete gentemot oss själva. Det kan t.o.m uppfattas som asocialt och ansvarslöst att ge sitt inre för mycket tid. Men just i denna tid behöver vi denna balans, en motvikt av kvalitativ närvaro, då det vi kallar yttre livet kräver mer och mer av vår uppmärksamhet. Det paradoxala är, att om vi ger vårt medvetande ett värde, så leder mindfulness och meditation även till ökad medvetenhet om vad som kan verka extrovert. Den gräns som tyckts skiljt inre och yttre liv åt, suddas ut mer och mer. Vi blir med övning mer klarsynta och koncentrerade i samtal och kunskapsinhämtande, mer medvetna om det som sker mellan varandra och det som påverkar andra människor. Ger inte detta mindfulness även en tydlig etisk dimension för oss? Att utveckla medkänsla är starkt förknippat med och en nyckel till att utveckla mindfulness, och erkännandet av nuet, både mitt och ditt nu.

Mindfulness har potentialen att ge oss kraften att utveckla sinnet, våra förmågor till ökad intelligens och medkänsla. Förmågor som kan växa, med övningar som finjusterar vår upplevelse av nuet. Vi söker alla lindring från det vi känner som smärta och obehag i nuet, men mindfulness är inte bara smärtlindring, utan en väg som både avslöjar och avlägsnar hinder och frigör möjligheterna, via ökad medvetenhet. Kanske vi inte alltid tänker ett steg till, att mindfulness inte bara betyder ”att vara närvarande” det betyder även möjligheten ”fri från lidande”.

Kristina Lindgen © 2011-01-30

Att inte veta men ändå våga!

Igår fick jag en ny idé, som utmanar mina planer och det jag känner mig trygg med just nu. Det händer mig ofta, så jag är lite van, men ändå... ändå känns det jobbigt känslomässigt att röra om i grytan igen. Varje gång är det ändå som att hoppa rakt ut i tomma intet... Ska jag våga ta det där steget? Eller är jag "inte riktigt klok"?

Vad består de motstridiga tankarna egentligen av? Vad är det som utmanas? I mitt fall är det rädslor som väcks. Känslor som väcks upp av ifrågasättande tankar. Men är de här tankarna vettiga då? Jo en del av dem är sunda. Att kasta mig ut just nu kan vara en för snabb impulshandling, och det vore i detta fall "huvudlöst" av mig. Jag behöver förnuftet också, behöver få grunda beslutet. Men det vore väl "hjärtlöst" att låta bli att följa den härliga känslan, att inte ta steget? Att köra över hjärtats glädje är alltid tragiskt, så jag behöver lyssna till hjärtat ännu lite djupare. Vad betyder egentligen den här "drömmen" jag fått till mig?

Meditation hjälper mig att vara i frid, mitt i ett stomigt nu. Motstridiga inre och yttre omständigheter behövs begrundas i ett nytt perspektiv. Nuets perspektiv, som kan omfamna alla sinnets rörelser och reaktioner. När jag mediterar sjunker röran successivt undan och allt kan få stillna och klarna.

Undervisning i mindfulnessmeditation brukar peka mot att "bara vara" i nuet. Det betyder ungefär att betrakta alla känslor och tankar utan att döma eller vilja förändra dem. Att vara i neutralitet, med medkännande och delaktighet, där vi vilar i medvetenheten om upplevelsen och inte köper alla tolkningarna av det vi upplever. Vi bekraktar objektivt det vi upplever subjektivt, utan att ta avstånd till nuets innehåll. Abstrakt? Ja detta behöver man träna på genom övningar i tex.meditation. Det låter krångligt i text och tanke, men känns enkelt och självklart när vi upplever det.

Att följa drömmar som känns rikitig sanna, brukar för mig föredla en känsla av kraft och positiv anda. Som frisk luft plötsligt blåser genom rummet. Men det finns ALDRIG några garantier...glöm det! Livet skapas nu, vad som kommer bakom hörnet kan vi inte veta. Vi kan bara veta att vi är beredda att möta livet även i nästa ögonblick. Att släppa taget om att "jag måste veta först" eller få garantier, är bara ett sätt för oss att försöka förlänga den trygghet vi tror att vi har. Men vi kan inte stoppa livets flöde, vi bara tror det. Kollektivt finns det en rädsla för att åldras tex. Vi vill gärna ha ett liv utan rynkor, valkar och veck.(Därför har alla tidningsomslag  unga vackra ansikten. Det är attraherar oss effetktivt, för det är vad vi vill se.)Vi är besatta av det släta, det oförbrukade och försöker vinna mot tiden(med krämer, spakurer, yoga mm). Men eftersom vi lever efter tidsbegreppet, så är ju även tidens villkor inbygga i vårt undermedvetna dvs. att vi kommer att förlora ungdomen till tiden. Därav paniken.

Paradoxen vi behöver förhålla oss till medvetet, är att vi också faktiskt är i tidlösheten, och den kan vi inte förlora. Vi kan inte förlora det eviga inom oss. Men för att vara i evigheten så behöver vi släppa besattheten av det relativa, dvs det vi mest identifierar oss med, vårt tidsbundna jag. Mystiker vittnar om denna "sanning", men eftersom tanken är bunden till tiden, så förstår vi inte detta genom att tänka på det. Vi behöver även släppa identifieringen med tankarna för att finna friheten i livet nu.

Mindfulnessmeditation är en av vägarna som leder bortom tiden. Mindfulness, både som begrepp och tillämpning kommer från buddhismen. Kort beskrivet, inom buddhismen är tomhet(sunyata), nirvana dvs "självuppgivande" själva målet. Detta ses som en befrielse från upprepandet av karma. Karma som innebär att vi sitter fast i upprepande av lidandet. Tomhet på form och tid är något eftersträvansvärt för buddhister. Siffran "0" kommer ju också från en indisk idé ursprungligen. Innan dess hade européerna (grekerna) inget sätt att avgränsa "ingenting" som summan av någonting. Vi i väst använder siffran noll dagligen, men tomhet, eller den totala förlusten av något, är ändå ett begrepp vi västerlänningar fortfarande brottas med.

Men om jag inte är buddhist då, eller inte gillar tanken på "självuppgivandet" som mål i livet?

Ok, vill jag leva mer med frihet då, med mer mod?
Mindfulness är ett modeord nu, konstigt nog. Vi svänger oss kanske lite ogenomtänkt med att vilja vara medvetna i nuet. Men vad innebär det då... att vara närvarande i nuet. Det innebär att vara naken och fri inombords, fri från att grubbla över vad som hände då och vad som ska komma sen. Nuet är både något påtagligt konkret, självklart enkelt men också något väldigt djupt. Kanske är det därför vi ändå värjer oss, flyr bakåt och framåt, trots möjligheterna som står oss till buds här i varje ögonblick. "Då", "om" och "när", känns tryggare än "nu", konstigt nog. Vi tycker om nuet när det känns glatt, lungt, energifyllt, osv, men tycker illa om nuet när det känns utmanande, stressigt, tråkigt, smärtsamt osv. Vi försvarar oss därför ganska sofistikerat emot nuets inflytande. Allt detta är väl bekant för de flesta. Men hur står man då ut med nuets okontrollerbarhet och oförutsägbarhet? Hur kan vi våga vara här fullt ut?

Vågar jag släppa taget om investeringarna jag har lagt in i en framtid? Vi upplever det som att livet går att kontrollera en smula om vi lever det i förväg. Om vi tänker ut vägen så är vi skyddade mot allt som kan störa nuet sen. Paradoxen är att framtiden också är ett nu, när du kommer "dit". Du kommer egentligen aldrig fram till något "dit", för allt du upplever när du är"där" är ju ett "här". Vi kan inte uppleva något "där" förrän det blir ett "här". Och om vi inte gillar, eller har svårt att vara i vårt "här och nu" så missar vi "det" i framtiden också. 

Vi behöver börja våga vara "här & nu" NU! Fantasin spelar oss ett spratt och den påverkar oss i nuet. Vi kan skapa fantastiska drömmar. Men vi behöver samspela med nuet, för att de ska förverkligas. Så om jag tror något ska ske först sen, inte nu, så kommer du med stor sannolikhet inte att uppleva detta, eftersom verkligheten bara kan upplevas i ett nu. Om man ska tro de gamla vise så existerar tiden enbart som en känsla egentligen. Allt finns redan...

Nåja, jag tänkte inte skriva mer i den riktningen idag...
Jag ska göra som indianerna gör: "Kill my Visions" dvs släppa allt annat och ta drömmen till nuet :)

Nöjd med nuet? Våga bli besviken!

Vi kan bli stressade av att vi inte känner oss så lyckliga som vi tycker vi kunde vara. Vi kan stressas av att söka lyckan. Jag hör ofta mina klienter säga: "Jag är inte särskilt lycklig, fast jag borde vara det". Tufft läge, eftersom lyckan bor i nuet, den finner vi inte i framtiden. När framtiden kommer, är den ju också "nu". Vi investerar ofta i lyckan i våra framtidsdrömmar, och ser på nuet som ofullständigt, därav pyr missnöjet under ytan. Vi bygger på stress genom allt vi försöker göra,skaffa för att nå lyckan,att vara lyckad, känna oss nöjda osv Mindfulness (medveten närvaro) kan fungerar som stressupplösare kring detta dilemma om vi använder förhållningssättet klokt i nuet. Ja, just nu, att vara närvarande och uppmärksam när stressen kommer, när känslan uppstår. Varfördå, det känns ju bara jobbigt?

Jo, vi försöker ofta reducera stress genom att kontrollera eller fantisera om framtiden. Vi planerar hur livet ska bli för att vi ska vara glada och lyckliga. Men vad händer, vi upptäcker att det inte alltid blir som vi vill. Va! Och då börjar vi älta vad som gick fel, eller försöker kontrollera upp ännu mer. Stressnivåerna stiger, tankarna snurrar, känslorna trycker på, sömnen störs, kroppen strejkar, relationerna kärvar, vi blir ännu mer pressade. När känner vi oss då som mest stressade? Svaren skiftar: när jag inte hinner med, när min partner kommer för sent, när pengarna tagit slut, när jag inte lyckas med det jag vill, när det gör ont, när jag blir störd, när jag känner mig rädd, när jag kritiserar mig själv negativt, när värden inte har skottat mitt tak, när barnen är sjuka osv osv. Du kan säkert fylla på listan med många fler orsaker till stark stress. Under de här orsakerna ligger en gemensam nämnare. Vi blir stressade när det inte blir som vi vill att det ska vara. Du hade tänkt att det skulle bli på ett vis, men så hände något annat, och du blir missnöjd, ledsen, orolig eller arg.

Den största faktorn till onödigt mänskligt lidande är mänskligt missnöje. Vi utvecklar tom ångest för att livet inte helt går att förutsäga. Vi utvecklar ångest för att vi försöker, fast vi anar att det inte egentligen går. Ångest och smärta driver oss, precis som längtan efter glädje och lycka. Livet erbjuder mängder av tillfällen att bli missnöjd över. Vissa saker går att leva med, men vi klagar högljutt ändå. Som att någon tagit din tvättid tex. Ilska över något som inte går att ändra kostar massor av kraft. Att "gråta över spilld mjölk" bara förbrukar din energi. Men vadå, ska jag inte få reagera över orättvisa? Vem kan hindra detta säg, nädå vi kan sällan hindra reaktionen, men vi kan förhindra mer lidande och inte stressa upp oss mer än nödvändigt.

Under en retreat denna helg så kom en deltagare till mig med ett dilemma. "Jag kan inte landa i meditationen idag, har svårt att koppla av, blir så störd på en annan deltagare som andas så högt bredvid mig. Jag känner mig så besviken för jag kom ju hit för att få lite mer lugn och ro." Den här deltagaren är nu också en erfaren meditatör, och därför blir besvikelsen ännu större hos henne för att hon inte kan koppla bort omvärlden. Hon inser sen att hon har en idé om vad retreaten ska ge henne, som hon inte upplever att situationen stödjer. Därav kommer besvikelsen och ilskan mot den andra personen. Hon vill flytta sin plats, men jag föreslår att hon först provar en annan väg, dvs att inte avvisa sin egen verklighet och reaktionerna av besvikelse och ilska. Att tolerera reaktionen som kommer pga av livet inte blev som hon föreställt sig idag. När vi kan erkänna och ta emot det som faktiskt händer, möta det som är här, utan dömande då släpper vi kraven på att det behöver vara på ett särskilt sätt för att vi ska må bra. Paradoxalt kan vi då även behålla jämvikt och lugn trots att det stormar inombords och känns svårt runt om. Hon tog rådet och hennes upplevelse vände, att kunna bara sitta kvar och uppleva det livet kunde erbjuda utan att se på situationen som bra eller dålig. Mindfulness handlar väldigt mycket om detta, att inse vad som kastar mig ur sadeln och hur jag kan förhålla mig för att kunna sitta kvar.

Stress minskar när vi tar emot svårigheter med jämnmod. Stress ökar om vi kämpar emot livets innehåll. Vi blir besvikna om vi väntar oss champagne, när värden sen bjuder på kranvatten. Denna smärta har vi helt skapat själva pga av att vi tror blint på vår egen fantasi och inte räknar med att något annat kan inträffa. Förluster gör ont i de flesta av oss. Men vågar vi känna dem, så vågar vi också leva fullt ut och därmed även satsa på att det kan gå vägen, och vi kan då även kamma hem vinsterna.

Hur kan vi minska onödigt lidande och stress?
1) Stå ut med att verkligheten är som den är, att den inte alltid är som jag vill.
2) Ta inte allt så personligt.
3) Undersök vad nuet, den rådande situationen faktiskt har att erbjuda, eftersom det är den möjlighet du har att påverka ditt välbefinnande.
4) Lär dig mer om reaktionerna du får då livet kommer med överraskningar. Vågar du släppa lite på kontrollen?

Våga bli besviken och livet känns plötsligt fullt av nya möjligheter!

Mycket mer än bara mindfulness!

Jag har funnit en ny källa som verkar täcka de mesta moderna såväl som mer traditionella mindfulness-vinklar man kan tänka sig.
Läs på http://www.mindful.org/ Shambhala sun har där en ny nätsida "Mindful Living with Awareness and Compassion" med olika notiser, filmer och länkar till mycket.

Väck nyårsbjörnen! Ge dig själv ett löfte du längtar efter att hålla!

Nu börjar ett nytt år, ett oskrivet kapitel i livets bok. Nyåret symboliserar för oss att skapa något nytt och avsluta det som varit. Vi har förhoppningar och vill lova oss själva bättre förutsättningar genom föresatser som ofta formuleras utifrån ljumma ideal eller brist på självkännedom. Vi utgår från att nyårslöften ska spricka. Varför inte lova det vi förmår hålla istället? Hur bygger jag upp känslan av att inte vilja svika mig själv? Ofta handlar löftena om en uppoffring av något slag, något vi hittills inte klarat att avvara, som sluta äta socker, stanna i bekväma TV-soffan och inte väcka den björn som sover. Löften som andas späkning för att senare kanske få njuta? Men orkar du vänta? Finns det något som skulle ge glädje, som inte handlar om att förbättra din självbild? Har du kvar några drömmar som inte handlar om att sluta med något du gillar? Vad skulle du vilja påbörja som kan leda till glädje och tillfredställelse direkt du börjar vandra i den riktningen? Vakna till lite, och utmana dig själv med något viktigt, och på riktigt.

Vintern kom så fort. Min björn sover inte, den är fortfarande vaken. Min utmaning är att förstå att tagga ner nu, vila och fånga drömmarna om våren i mitt vinteride. Det gånga året har handlat mycket om arbetet för mig, hårt och mödosamt arbete dessutom. Björnen är trött. Jag är riktigt bra på att streta på, vara glatt förnöjsam och skjuta på belöningen. Men frukterna av detta är ändå lite bitter, sett i backspegeln. Energidepåerna har inte riktigt räckt, trots medvetenheten och alla redskap jag har. Konsekvensen är att jag nu och framöver behöver göra ett ”lappkast” och börja i andra änden, med belöningen, för att inspirera och motivera mitt arbete. Låter kanske koko för er andra, men så ser det ut. De nya söta frön som jag planterat inför det nya året är tex. att välja att börja äta de godaste rätterna på livets smörgåsbord först. Jag behöver energin och plats över till livets goda, inte vara för trött för att njuta eller bli proppmätt innan desserten bärs in. I min gamla tankevärld(som fortfarande kan spöka) är detta en mycket provocerande plan. Med en uppfostran att inte önska för mycket till sig själv, spara det bästa till sist, inte förhäva sig, eller som att ha lärt sig att äta av kaffebordets läckerheter enligt etiketten i en given ordning. Men skam den som ger sig på första försöket. Jag önskar alla i hela världen ska få smaka den godaste biten av livet, nu, på en gång! Oavsett om vi förtjänat det eller inte – BLISS till alla nu!

”Mindfulnessbliss” kan vara att ge dig hän och leva nästa ögonblick fullt ut, utan någon särskild förväntan, att njuta med alla sinnen, snöflingan som smälter mot ansiktet, eller något du äter eller dricker. Att ligga kvar en stund i drivan och bara vara efter du gjort en snöängel(eller en vurpa), höra och känna vinden, hur luktar snö? eller välja ut den godaste chokladbiten och medvetet låta den smälta i munnen, att ta en bit för mycket och medvetet uppleva konsekvenserna av det(mättnad, illamående, förebråelser) känna alla dofter, färger och smaker i maten mm. Tillåta dig att få vara hela den människa du är nu, med goda förmågor, fel och brister, utan krav att behöva vara annorlunda, eller göra annorlunda, just nu.

Medvetenheten kan få sprida sig vidare och du kan reflektera över vad du hittills förnekat dig själv i livet, som du fortfarande känner du vill ha, vara, göra, eller kunna ge till andra. Är dina ursäkter helt vattentäta? Vad skulle skänka dig stor glädje och som inte är skadligt för omvärlden? Varför tveka att ge dig själv löften du har svårt att låta bli att hålla?

VÄLKOMMEN!

Här är mitt första blogginlägg någonsin... jo det är sant. Men jag har länge velat skriva mer och tanken med denna blogg är att publicera mina och andra artiklar, texter och inspiration om mindfulness, meditation och närbesläkade teman. Syftet är att presentera material som presenterar perspektiv, skapar reflektion och erbjuder fördjupning snarare än att förmedla en bred bild med korta nyheter. Det finns många andra som ivrigt samlar och lägger ut information, och jag kan förmedla länkar till dessa bloggar istället.

Snart fler inlägg och artiklarna här som får följas av många fler!
Och! Jag vill väldigt gärna hålla en levande dialog med alla som besöker sidan kring olika teman.

Vi ses här igen :)
Kristina