Väck nyårsbjörnen! Ge dig själv ett löfte du längtar efter att hålla!

Nu börjar ett nytt år, ett oskrivet kapitel i livets bok. Nyåret symboliserar för oss att skapa något nytt och avsluta det som varit. Vi har förhoppningar och vill lova oss själva bättre förutsättningar genom föresatser som ofta formuleras utifrån ljumma ideal eller brist på självkännedom. Vi utgår från att nyårslöften ska spricka. Varför inte lova det vi förmår hålla istället? Hur bygger jag upp känslan av att inte vilja svika mig själv? Ofta handlar löftena om en uppoffring av något slag, något vi hittills inte klarat att avvara, som sluta äta socker, stanna i bekväma TV-soffan och inte väcka den björn som sover. Löften som andas späkning för att senare kanske få njuta? Men orkar du vänta? Finns det något som skulle ge glädje, som inte handlar om att förbättra din självbild? Har du kvar några drömmar som inte handlar om att sluta med något du gillar? Vad skulle du vilja påbörja som kan leda till glädje och tillfredställelse direkt du börjar vandra i den riktningen? Vakna till lite, och utmana dig själv med något viktigt, och på riktigt.

Vintern kom så fort. Min björn sover inte, den är fortfarande vaken. Min utmaning är att förstå att tagga ner nu, vila och fånga drömmarna om våren i mitt vinteride. Det gånga året har handlat mycket om arbetet för mig, hårt och mödosamt arbete dessutom. Björnen är trött. Jag är riktigt bra på att streta på, vara glatt förnöjsam och skjuta på belöningen. Men frukterna av detta är ändå lite bitter, sett i backspegeln. Energidepåerna har inte riktigt räckt, trots medvetenheten och alla redskap jag har. Konsekvensen är att jag nu och framöver behöver göra ett ”lappkast” och börja i andra änden, med belöningen, för att inspirera och motivera mitt arbete. Låter kanske koko för er andra, men så ser det ut. De nya söta frön som jag planterat inför det nya året är tex. att välja att börja äta de godaste rätterna på livets smörgåsbord först. Jag behöver energin och plats över till livets goda, inte vara för trött för att njuta eller bli proppmätt innan desserten bärs in. I min gamla tankevärld(som fortfarande kan spöka) är detta en mycket provocerande plan. Med en uppfostran att inte önska för mycket till sig själv, spara det bästa till sist, inte förhäva sig, eller som att ha lärt sig att äta av kaffebordets läckerheter enligt etiketten i en given ordning. Men skam den som ger sig på första försöket. Jag önskar alla i hela världen ska få smaka den godaste biten av livet, nu, på en gång! Oavsett om vi förtjänat det eller inte – BLISS till alla nu!

”Mindfulnessbliss” kan vara att ge dig hän och leva nästa ögonblick fullt ut, utan någon särskild förväntan, att njuta med alla sinnen, snöflingan som smälter mot ansiktet, eller något du äter eller dricker. Att ligga kvar en stund i drivan och bara vara efter du gjort en snöängel(eller en vurpa), höra och känna vinden, hur luktar snö? eller välja ut den godaste chokladbiten och medvetet låta den smälta i munnen, att ta en bit för mycket och medvetet uppleva konsekvenserna av det(mättnad, illamående, förebråelser) känna alla dofter, färger och smaker i maten mm. Tillåta dig att få vara hela den människa du är nu, med goda förmågor, fel och brister, utan krav att behöva vara annorlunda, eller göra annorlunda, just nu.

Medvetenheten kan få sprida sig vidare och du kan reflektera över vad du hittills förnekat dig själv i livet, som du fortfarande känner du vill ha, vara, göra, eller kunna ge till andra. Är dina ursäkter helt vattentäta? Vad skulle skänka dig stor glädje och som inte är skadligt för omvärlden? Varför tveka att ge dig själv löften du har svårt att låta bli att hålla?