8 augusti 2011

Vilket budskap ger du dig själv?

Vi kan lära oss så mycket om vilka budskap vi kommunicerar till oss själva genom att vara uppmärksamma och närvarande med känslorna vi upplever i nuet. Tex. när du tänker på något du inte tycker om så får du en "negativ" känslorespons. När du tänker på något du gillar så får du en "positiv" känslorespons. Om du tänker nedsättande om dig själv, dina prestationer eller ett beteende så reagerar du med en "negativ" känsla. Detta kan skapa omedvetna reaktionsmönster som verkligen underminerar ditt välbefinnande. Jag menar inte att du ska sluta göra förnuftiga bedömningar som kan hjälpa till att utveckla dina förmågor. Det jag menar här är att ge akt på onödig nedsättande kommunikation som lägger krokben för lusten att lära och anstränga sig att växa och även i dina relationer till andra.

Jag började utforska min egen inre kommunikation för ett antal år sedan. Märkte att jag slentrianmässigt kommenterade mig själv negativt även när jag gjorde små oförargliga misstag genom att säga tex."Åh så dum jag är" eller "Gud vad klantig jag är" osv. Men var det sant att jag var dum eller klantig? Oavsett sanningshalten så kritiserade jag mig själv med nedsättande ord på ett negativt sätt. Och resultatet blev att luften gick ur och jag också kände mig sämre än jag skulle gjort om jag hade sagt något mer medkännande eller tom. uppmuntrande som "Hoppsan, där har jag mer att lära" eller "Jag får visst pröva ett annat sätt". Att se och kunna vända detta kändes verkligen som en seger för mig. Samma sak händer när vi tänker negativt om andra. Vi förknippar en negativ känsla med ett beteende eller egenskaper vi inte gillar hos en person vi möter. Detta kan komma att färga både relationen och kommunikationen generellt om vi inte blir medvetna om detta. Ofta kan det bli riktigt trassligt för oss när vi inte är medvetna om vilka budskap vi ger oss själva. Om man gör som jag gjorde, går omkring och säger till sig själv "jag är dum" kan det få konsekvenser. Jag blev mån om att inte känna mig dum, och undvika att situationer som kunde riskera att jag upplevde mig dum.

Jag blev nu botad från detta på en av mina första meditationsretreater. En av de första dagarna ställde jag en fråga till läraren om hur jag kunde bemöta en svår upplevelse jag hade i meditationerna. Hon såg bestämt på mig och sa "Du som hållit på så länge, och du vet inte hur du ska bemöta detta?" (Hon måste ha blandat ihop mig med någon annan, för jag var ju nybörjare.) Jag blev helt stum, reagerade med skam, eftersom jag ju "borde" ha vetat detta, jag kände mig sååå dum. Jag låg en hel natt och skämdes, både för att jag kände mig dum och för att det verkade ju vara "sant" också. Sen började jag plötsligt "vakna". Läraren hade verkligen omedvetet speglat hur jag brukade kommunicerar till mig själv därför blev lidandet dubbelt hårt. Plötsligt kände jag mig stark, kände medkänsla med mig själv som velat lära men bemöttes av nedlåtenhet. Lärarens arrogans spädde ju på min egen självkritik. Jag såg att mina inre nedsättande budskap aldrig hjälpt utan stjälpt mitt självförtroende istället. Detta är som ju alla förstår oerhört begränsande att omedvetet gå omkring och försöka skydda sig på det sättet.

Vi har alla olika omedvetna vanemönster som skyddar oss från att "må dåligt" i onödan. Samtidigt tror vi på budskapen vi säger till oss själva (kanske vi också fått budskap det från omgivningen, i familjen eller skolan tex.) och därför tror vi på att vi förtjänar detta lidande. Budskapen har gjort oss till dem vi anser oss vara, som en identitet. Medvetenheten om budskapen gör oss fria att välja. Det samma gäller positiva budskap, som ju skapar bättre förutsättningar, men är vi omedvetna kan även dessa begränsa oss om vi tex. alltid tror att vi måste få positiv feedback, vara "duktiga" eller "glada" för att må bra eller ge omgivningen det vi tror den behöver.
En mammaledig deltagare på en mindfulnesskurs upptäckte att den irritation och stress hon byggde upp på dagarna berodde på att hon inte lyssnade på sina grundläggande behov. Hon tog tex. sällan paus för att äta eller gå på toaletten, istället hon såg till barnens behov strots att kroppen signalerade panik för att den var hungrig och kissnödig. Detta byggde upp fysiska spänningar, trötthet och skuldkänslor för tålamodet med barnen blev lidande. Vilken lättnad hon upplevde när hon såg att paniken i kroppen var en "god" signal som ville hjälpa henne att se  och välja att äta och tömma blåsan.

Känslor är bara, de är varken bra eller dåliga, de ger information om vad vi behöver, vad vi kan välja för att nå harmoni eller konflikt. Så även en negativt laddad känsla ger oss värdefull information. Men lyssnar vi inte så skruvas volymen upp och vi skuldbelägger känslorna istället för det som orsakar dem. Som vanemässiga beteenden, budskap eller tankar som är skadlig för oss. Det är väl trösterikt att veta att varje gång du är medvetet närvarande med känslor som tex. skam, rädsla eller osäkerhet, har du din chans att släppa ett gammalt vanemönster som direkt vill styra dig till falsk trygghet och komfort. Alla dessa studier i magnetröntgenmaskiner och de där man sätter elektroder på huvudet och mäter hur hjärnan reagerar vid meditation - visar varje gång att om vi bara vågar stanna, känna och betrakta det tillstånd vi är i och vågar prova något nytt och oprövat, öppnar du upp nya vägar i hjärnan.

Meditation hjälper oss att stilla sinnet och därmed bättre kunna uppfatta vår inre vanekommunikation, de känslor som väcks och konsekvenserna av detta om vi inte lyssnar. Så stanna upp en stund, ta några medvetna andetag, och lyssna till den inre kommunikationen. Väg budskapen på guldvåg, välj ut och uppskatta de vackraste av de dem som du vill ska påverka ditt liv. Att våga öppna oss inåt och se, känna med och lära om oss själva är den största vackraste gåva vi kan ge oss själva. Vi behöver inte vara mer eller mindre än dem vi är just nu, endast följa oss själva på vägen, och steg för steg lyssna och lära.

1 augusti 2011

Gå närvarande från solen till kontorsstolen!

Det är ju fortfarande sommar. Men semestern är ändå förbi för många. Vi vill ju gärna behålla något av värmen och mjukheten i sinne och kropp så länge som möjligt. Hur behåller vi lugn och fria vindar i sinnet? Ofta tar det upp till en vecka att varva ner, sen behöver vi varva upp klokt också. Övergången från semesterledigheten till att ta tag i arbetsuppgifterna och byta till kontorsmiljö är påtaglig även för mig som ju ändå arbetar med att lära ut mindfulness till andra, och som själv praktiserar mycket. Arbetsrollen kräver ett annat sorts fokus, koncentration och beslut än ledighetens miljöer och roller. Jag ställer nog om tempo rejält och det kan om jag inte skulle ha övat närvaron kunna sätta sig som spänningar i kroppen och påverka både humör och tankar på sikt.

Men det är inte alltid självklart eller förenligt med en företagskulturs eller vissa arbetsplatsers synsätt på hur vi bör relatera till tidsanvändningen och arbetsbördan. Det finns ju fortfarande de som verkligen ifrågasätter om vi behöver träna på medveten närvaro (mindfulness) i arbetslivet. Man kan vara fullt medveten om fördelarna, men ändå falla in i sina gamla beteendemönster eller en grupps arbetssätt. Det kan finnas en rädsla av att allt ska stanna av, att tid går till spillo osv. Argumenten för fördelarna med medveten närvaro är oräkneliga men som individer kan vi känna det som att gå i kraftig motvind om vi hävdar rätten att då och då vill ta oss 3 minuters stillhet. Även om vi vet att det gör oss mer effektiva på vår arbetsplats. Men gräver vi lite där vi står så kan man krasst konstatera att konsekvenserna av bristande reflektion och stress visar sig ha kostsamma konsekvenser både för individen, ledarskapet och företaget och att dessa faktiskt går att förebygga och reducera med just denna typ av medvetenhet.

Det finns nu mycket forskning och bl a visar vad regelbundet mindfulnessutövande kan ge:
·         Stressreduktion och minskade fysiska såväl som psykologiska stressymptom
·         Ökande klarhet i tänkandet, ökad energi och livslust
·         Förbättrad förmåga till komplex problemlösning och beslutsfattande
·         Växande förmåga till ledarskap
·         Ökad emotionell intelligens, minskad känslomässig stress
·         Balanserat humör och bättre immunförsvar

Författaren och psykologen Elisha Goldstein täcker in mycket av dessa fördelar i artikeln ”Mindfulness, Work and You!”  http://mindful.org/at-work/in-the-workplace/mindfulness-work-and-you  Han förklarar hur vi kan få mer uppmärksamhet för våra liv och ger följande åtta enkla tips att öka medvetenhet du kan använda före, under och efter arbetet:

1.      Precis innan arbetsdagen börjar, något sakta ner när du går till bilen/bussen, känn efter i din kropp om du märker någon spänning. - Prova att slappna av där, mjuka upp det.
2.      Försök köra till jobbet lite långsammare idag och låt rött ljus vara påminnelser om att bara märka hur din andning känns i kroppen.
3.      När du går till ditt jobb, andas in och ut med vart tredje steg. - Lägg märke till känslan av att gå, det tog dig över ett år att lära dig att göra detta.
4.     Om du sitter vid ett skrivbord, ta några andetag innan du tittar i datorn för e-post eller uppdateringar.
5.     Om möjligt, kanske en gång i veckan, ät en måltid själv i tystnad, prova äta lite långsammare och verkligen ställa in dig på att känna smakerna medan du äter.
6.     När du går från jobbet tillbaka till bilen från jobbet, till bussen etc, öva att känna efter, på samma sätt som när du var på väg på morgonen.
7.     Det finns ingen anledning att skynda, kör lite långsammare och experimentera med nya radiostationer osv, kanske reflektera över vad du faktiskt gjort under din dag. Vad var positivt, vad skulle du kunna göra bättre?
8.     När du kommer hem, ta några minuter i bilen/bussen etc. och håll andan för ett tag, märk om din kropp är spänd någon stans, och i så fall försöka mjuka upp dessa muskler genom att andas in och ut ur dem, med medvetenhet, och bara sen låta dem vara.

Det finns ju många synpunkter kring detta, men min känsla är att om tillräckligt många börjar känna fördelarna och praktisera medveten närvaro för sin egen skull, så är det bara är en tidsfråga innan denna typ av medvetenhet blir en stor faktor för lönsamheten, konkurrensen om kompetenser, arbetskraft och i kraven på arbetsmiljön.