Meditation med klar intention transformerar vår hjärna och därmed våra responser på stimuli och påverkan. Medvetenheten frigörs från sinnesreaktiviteten då vi mediterar. Att fler och fler mediterar innebär att en enorm samlad kraft frigörs. Vårt seende vaknar och vi kan även frigöra oss från de inre föreställningar och sinnesbilderna som inte gynnar vår hälsa, vårt liv. Vi kan transformera sinnet. Men varför, varför skulle vi se det som meningsfullt?
Jag betraktar världsnyheterna och förundras över "medie-öga" som vi kan kika genom, tom se en direktsändning via en privat mobilkamera. Så visst märks det att vi alla är mer uppkopplade mot omvärlden. Det här måste påverka oss i grunden. Vi får närvara i realtid med många andra människors katastrofer och vardag över hela världen. Medie- och informationsmängden skapar en känsla av att vara delaktig, men också att aldrig få smälta något riktigt ordenligt. Jag känner många som tycker det är lyxigt att kunna eller tom våga "stänga av" TV, dator och mobiltelefoner en hel helg. För andra är det otänkbart eller innebär en isolering från "att delta i det som händer". Men hur ser vi på våra liv? Hur delaktig känner du dig egentligen? Hur mycket upplever du att du kan påverka ditt eget liv eller bidra till andra?
Jagupptagenheten verkar växa samtidigt ser vi våra nätverk och kontakter som mer viktiga än någonsin. Materialismen verkar växa som kortsiktigt ideal, samtidigt blir fler och fler samtidigt uppmärksamma på vart den livsstilen verka leda på lång sikt. Jag upplever att det är lätt att fastna i sina egna "futtigheter" samtidigt behöver jag ju bry mig i det lilla också för att ge min egen vardag mening?
Mindfulness har blivit en populär väg att börja nysta i vad som orsakar stress och otillfredställelse. Vi vill må bättre än vi gör. Vi vill känna oss friskare, gladare och lyckligare. Lyssnade på Khenpo Konchok Rangdol, en tibetansk munk häromkvällen. Han talade om lycka. Att lycka och olycka uppstår i sinnet. Och att vi behöver förstå sinnet för att skapa mer lycka och mindre olycka. Verkligheten är som den är, det är hur vi uppfattar den och samspelar med den som gör oss lyckliga eller olyckliga. Han säger "alla har fortsutsättningarna att kunna bli tillfredställd med det liv vi har just nu". Men hur gör vi då, om vi bär på känslan av att ingenting riktigt räcker? Vi behöver se roten till detta. Vi behöver bli medvetna om det synsätt vi har som underminerar lycka.
Att bry sig och bidra till livet, till andra, är en väg till större tillfredställelse. Här talade han om "pure motivation" och att lägga sitt hjärta i sina handlingar sitt arbete. Detta berör mig mycket. Att använda sitt liv på ett meningsfullt vis.
Se här en kort buddhistisk undervisning med Thubten Chodron kring detta med Pure Motivation:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar