Mindfulness bortom forskningen

Vi följer gärna expertutlåtanden och löften från auktoriteter. Men när det gäller mindfulness hamnar vi här i en paradox, eftersom vi behöver lära av andra med erfarenhet kan vi samtidigt missa kärnan i praktiserandet om vi lutar oss mot vad andra har erfarit. Det är viktigt, mycket spännande och ändamålsenligt med forskning. Men om vi kikar enbart på forskningsutsagor reducerar vi vägen som mindfulnessmeditation erbjuder, till ett åtråvärt resultat längre fram. I detta ligger vår tids sjukdom, att skjuta målet framför sig och att luta sig på omvärldens iakttagelser och kända experter. Det är ju just detta som mindfulness inte är. Mindfulness är den rena livsupplevelsen nu, inte ett resultat av forskning, någon teori eller något vi kan prestera oss till. Mindfulness är ursprungligen ett buddhistiskt begrepp och innebär i det sammanhanget vältrampade stigar till transformation av sinnet. Men Buddha var inte buddhist. Han var sin tids revolutionär, han utmanade etablissemanget och utforskade själv universella principer och detta kallade han vägen(dharma el. dhamma). Samma sak kan vi alla människor göra än idag, upptäcka vägen och  inspireras av alla som gått före, men följa sina egna fötter.

Bra artikel på detta tema:
Ed Halliwell journalist, författare till boken The Mindful Manifesto, skriver i en artikel "Mindfulness: Beyond the Science" och ifrågasätter om vetenskapliga studier, trots att de visar effekter av mindfulnessmeditation, kan göra den transformation som händer med så många som praktiserar rättvisa.
Läs hela artikeln på Mindful.org