”Det finns inte tid till att ta livet med ro.” Det hör jag ofta många säga till sig själv som ett sannings-mantra. Men är det verkligen sant? Är inte livsupplevelsen kopplad till det egna beteendet och en rad beslut som tidigare tagits? Varför är man då inte nöjd med sina egna beslut? Vi kastar ur oss fraser som denna, för vi inte orkare eller vill slippa ta ansvar för situationen. Vi skyller på tiden, tidsandan och omständigheterna och rusar på och hoppas att något förändras imorgon. Vi är så programmerade att vi inte ens hinner reflektera över vad några små förändringar i schemat skulle kunna ge för att uppleva livet väldigt annorlunda. När jag rest i fattiga länder, där människor har det existentiellt mer utmanande än vi oftast har, så slås jag av hur mycket glädje och generositet jag ändå möter i människorna. Då påminns jag om min varande-grund, att glädjen finns där. Precis som solen alltid lyser bakom molnen.
Detta lär sig mina mindfulnesselever. De har utmanat sina ”vanemonster” och vågar prova några minuters perspektivskifte varje dag. Med tanke på hur de beskriver sina utmaningar är de verkligen hjältar som ger sig ut på okänd mark. De vågar äventyret, att leta upp sin glädje, frid och energi. Att göra anspråk på livets goda igen, trots vardagens omständigheter.
Närvaro är i ropet. Att stanna upp kräver vakenhet, att förändra vanor behöver ännu lite mer av mod och motivation. Att öva sig kan vara det mest effektiva. Mindfulnessmeditation innebär ju nu inte att sträva eller anstränga sig. Ändå är det många som upplever det svårt att motivera sig till ett regelbundet utövande. Vi provoceras av att inte göra något,om så bara för en stund. Vi tror här att meditation är något man gör, som tar min dyrbara tid. Ändå vittnar meditatörer som praktiserar regelbundet om att deras praktiserande ger dem sinnefrid, glädje, hälsa och ett nytt livsinnehåll. Nu kommer även forskning som börjar visa att vi oformar hjärnan och påverkar hälsan i grunden med hjälp av meditation. Vi står inför en kollektiv revolution, en möjlighet för oss att leva mer fullt och glädjerikt.
Låt oss då undersöka vilken roll glädje kan ha i daglig meditationspraktik. Vad är nycklarna för att finna glädje i meditation? Jo, glädje är en naturlig följd av att vara närvarande och upptäcka sinnets natur. Glädje i meditation är även lyckan i frånvaron av ansträngning. Lättheten i att betrakta det fruktlösa i att försöka, att släppa taget om att något måste ske eller göras. I den stora rymden i varandet, kan vi se klarare hur präglingen att det ska kännas eller vara annorlunda ständigt grumlar vårt nu. Vi lider djupt av att vi vill bli eller känna något annat än det som är, och hoppet att något ska sker genomsyrar sinnet. Detta som ser allt detta, detta är allt som kan vara, och kan vara engagerat i nuet. Allt annat är upprepning av prägling i samma banor och som förstärker strömmen av det villkorade livet, och våra mönster som binder oss vid tidens gång. Ser vi detta klart, väcks spontant en lättnad, en glädje över att möjligheterna är annorlunda och flera än vi föreställt oss.
Glädje är inte ett resultat i sig, utan något helt och fullständigt i sig självt. Är jag glad så är jag glad, varken mer eller mindre just då. Vi kan ändå se att meditationsutövande medför ökad upplevelse av glädje. Den glädje som det är att helt enkelt vara närvarande och delaktig i ögonblicket.
Förvisso är observerandet av sinnet inte något trivialt, det kan verkligen vara mödosamt och utmanande men trots detta ändå glädjebringande. Perioder av lättheten att bara vara, varvas med upplevelser av kamp och flykt från stunden. Den djupare glädjen träder fram då styrkan i närvaron ”besegrar” vanemässiga tankemönster och reaktioner och vi upplever oss då inte som offer för känslomässiga kast och tankedramer i lika stor utsträckning. Observerandet av sinnet här och nu blir något vi börjar glädjas åt och intressera oss för. Meditationsvanan blir mer och mer berikande för oss.
Kan man då uppleva meditation njutbart eller meningsfullt? Ja, om vi talar om njutningen att uppleva det öppna rena ögonblicket. Som alla meditatörer vet, så är övningen också utmanande, särskilt om vi har förväntningar och krav på resultat. Glädjen kommer om du bejakar att sitta regelbundet, men lyser med sin frånvaro om du gör motstånd mot själva utövandet eller upplevelserna. Glädje bär på mening som en inbyggd självklarhet. Det är varken meningsfullt eller meningslöst att vara närvarande eftersom det är vår natur och något självklart vi inte behöver förklara för oss själva. Vi upplever att vi redan har allt vi behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar