Mindfulness kan läka "det inre barnet!

Läs en fin artikel skriven av den vietnamesiske buddhistmunken Thich Nhat Hanh:
Energin i mindfulness är den helande salva som kommer att känna igen och läka barnet inom oss. Allt vi upplever inombords är oss själva. Men hur gör vi för att sluta det inre kriget med svåra känslor och reaktioner.
Hur får vi den energin att växa? Läs: "The Energy of Mindfulness"

Små steg räcker långt!

Yoga har blivit en folkrörelse, mindfulness en fluga. Minns tillbaka då jag som yngre smög med att jag mediterade. Nästan varje gång jag berättade för någon blev gensvaret en lite överlägsen "flumstämpel". Men jag mådde så bra av meditationen, så jag fortsatte. Upplevde att jag kunde påverka mitt eget välbefinnande!
En andlig mästare frågade mig en gång: "Aha, du mediterar. Men vet du varför?" Bara den lilla frågan väckte ett gensvar av glädje och övertygelse. För jag visste... och den frågan lever sen kvar i allt... aha nu gör jag detta...vet jag varför? Stannar jag upp så känner direkt i kroppen om de små stegen leder i den riktning jag önskar eller inte. Vad är syftet? Att bära sitt syfte levande inombords är som en inre kompass att använda i olika val.

Vi kan hitta mer sinnesbalans och frihet inombords. Det är en fantastiskt spännande resa att göra.

Varför inte ge vår kropp och sinne en chans och vänd dig inombords en stund?

Många hindras av skuld eller "brist på tid". Får jag "tänka på mig själv" när världen står i brand(i alla fall i Nordafrika).

I brist på möjligheter att praktiskt hjälpa dem som lider mer än jag eller strider för sin frihet, kan vi börja med att skapa fred i våra egna hjärtan. Mindfulness kan även kallas heartfulness. Vi är alla ett enda stort medvetande. 

Det jag önskar för mig själv kan jag samtidigt önska för alla andra.

Den enande kraften bor i hjärtat. Med om-tanke växer den och sprids i våra handlingar.

Denna känsla hjälper mig både när jag är stark och om jag tappar modet.

Hittade ännu en fin artikel som beskriver sen senaste forskningen om meditation. "A Little Meditation Goes a Long Way" - beskriver studien som visar stark evidens på att meditation kan skapa omstruktureringar i hjärnan. http://www.yesmagazine.org/happiness/a-little-meditation-goes-a-long-way

Dopa dig med meditation!

Jag drabbades av ofrivillig doping-effekt i fredags. Jag gillar inte brygg-kaffe särskilt, men vi har en espresso-maskin på kontoret nu. Bra espressokaffe lockar, och kroppen är ovan, jag tog kanske för många koppar, och drabbades av "kaffe-darren"!!! Så säger man i Norrland, och det är vida välkänt i kontorsmiljö. Vi piggar upp oss tillfälligt, helt slentrianmässigt, eller av koffeinberoende.

Jag tog en kopp fika även denna söndagsmorgonen, och läser tidningen "Modern Psykologi" januarinumret 2011. En artikel berättar att det blivit vanligare att använda s.k. "smart drugs" för att påverka prestationer och klara stress. Att ta droger för att prestera bättre har alltid använts. (Vikingarna drack flugsvamp-brygd för att minska rädslan och öka aggressiviteten i strid, i modern elitidrott används doping- och hormonpreparat. Musiker tar till betablockerare för att klara av pressen vid konserter osv.) Vi vanliga dopar oss med socker, koffein, alkohol, nikotin osv. Vi är mycket upplysta om det kortsiktiga vinsterna såväl som de långsiktiga konsekvenserna av dessa droger. Men vad vet vi om de nya nät-droger som nu blir allt vanligare?

Många behöver preparat av "medicinska skäl" pga av det svåra lidande de upplever. Personer med ADHD diagnoser tar tex. ritalin för att fungera i vardagen. Men de kan om de doserar fel få uppleva allvarliga biverkningar. Ritalin har nu börjat användas av tex. stundenter för att öka koncetrationsförmågan i tentapluggandet. Andra preparat nämns också i artikeln. Som lekman känner jag oro för kommande generationer.

Jag håller mig till kaffe, är periodare... för att jag tycker det är gott. Jag har lärt mig att hålla lugnet, klarhet och koncentration med andra redskap. Utan kaffe vet jag att jag mår ännu bättre, så de vita perioderna blir allt längre. Vis av egna dumheter förfasar jag mig ganska mycket över att vi så lättsinnigt tar mediciner och stoppar i oss kemikalier helt i onödan. Kroppen och hjärnan är konstruerad att vara självförsörjande. Inom ayurveda tex. finns massor av kunskap om hur vi stödjer hälsan vid olika obalanser. Jag vill se mer puffande för metoder som understödjer kroppens egen läkeförmåga och kapacitet att producera de kemikalier och hormoner vi behöver.

Meditation är medicin! Nyligen spreds både i TV, radio och dagstidningar en forskningsstudie om som beskriver att hjärnan kan omstruktureras med meditation. Att det kan göra hjärnan mer stresstålig och förbättra flera viktiga funktioner som koncentrationsförmåga, empati och känslobalans. Det krävdes endast 2 månaders daglig övning för att få mätbar effekt på hjärnan. De här resultaten kastar ljus över den verkan mindfulnessbaserad träning har. Läs hela rapporten här!

Jag önskar att allt fler använder meditation som doping och medicin för att påverka stressreduktion, välbefinnandet mm, och att mer forskning bedrivs för att öka kunskapen och hjälpa tvivlarna att våga prova på.
När vi är tillräckligt friska för att slippa ta mediciner slarvar vi gärna lite med att hålla vår balans, men vi har massor att vinna på meditationens effekter. Tex. så tunnas den grå massan i hjärnan ut när vi åldras. Men studier visar att hjärnbarken förtjockas(vilket reducerar risken att förstockas) av reglebunden meditation, vilket kan tyda på att vi kan åtminstone bromsa ålderseffekterna där. Mer info

• Alla tips på mer forskning om tex. yoga och meditation och effekter på hjärnan, hälsan osv tas gärna emot!

Svenska Mindfulnessföreningen för MBSR/MBCT föddes igår!

NU HAR VI GJORT DET! Vi är en grupp entusiaster som varit med "från början" att erbjuda MBSR och MBCT . Nu har vi bildat den "Svenska mindfulnessföreningen förMBSR/MBCT".
Snart kommer hemsidan att fyllas på och vår verksamhet att presenteras.

Det är 8 år sedan jag gick min första handledarmodul i MBSR i USA och startade min första 8-veckorskurs. Senare samma sommar besökte min lärare Jon Kabat-Zinn från CFM (Center for Mindfulness in Medicine, Health Care and Society) Sverige. Han satte igång en mindfulness-feber utan måttstycke. Resultatet av detta gör att vi ser ordet mindfulness i alla sk wellness-sammanhang. Men även om många ger mindfulnesskurser, så bygger inte alla kurser och aktivieteter på CFMs undervisning och MBSR eller MBCT (även om det kan stå så i marknadsföringen). Mindfulnessföreningen vill bygga på kvalitet och samarbetar med CFM i USA, grundarna till MBCT, samt deras respektive europeiska kontakter. Våra medlemmar har alla gått en eller flera av lärarmodulerna på CFM i USA, flertalet har en lång meditationserfarenhet, och inte sällan anknytning till vård- och forskningsinstitutioner och undervisar enligt dessa program. MBSR och MBCT är de mindfulnessbaserade program som främst understöds av lång tids forskning och utvärdering.


Jag ser fram emot att berätta mer om detta längre fram!

Mindfulness - vad lovar begreppet?

Det har skett en otrolig ökning av intresset för mindfulness i Sverige de senaste åren. Om du inte hört det begreppet förut, så brukar de flesta förknippa ordet mindfulness med att ”vara här och nu” , kanske med närvaro, samt med olika terapier och kurser för att minska stressen i vardagen.  Det finns en man, Jon Kabat-Zinn, som skapat den kanske mest populära formen av mindfulnessutövande i modern tid. Han besökte för första gången Sverige 2004 och sedan dess har det exploderat, svämmat över, och regnat artiklar, annonser och information på internet och i media. För dig som är intresserad och sökande, kan det vara svårt att välja mellan olika bövker, kurser och program som det finns att välja mellan. Vad är det rätta vägvalet av väg för just dig och din situation?

Kanske ett av problemen för de flesta är att själva ordet "mindfulness" ändå är ganska nytt för oss och därför används det lite "slarvigt" för att beskriva väldigt många olika saker, som egentligen har ganska olika innehåll, syfte och betydelse. Min lärare Jon Kabat-Zinn, har citerats mycket men säger tex. "Mindfulness är inte en teknik, det är ett sätt att vara sann mot sig själv i nuet".  Vad betyder då detta för dig och mig? Vad är egentligen viktigt med att vara sann i nuet sett i ett vardagsperspektiv?

Mitt liv denna stund, är allas största fokus. Om jag för en stund lägger bort funderingar på vad som mest skulle intressera en sk. expert på människans beteende som kanske en psykolog, buddhistlärare, eller forskare: Varför är medveten närvaro viktig för mig själv, just nu? Vi har alla olika önskan. Detta blir uppenbart när många använder ordet mindfulness för att beskriva mindfulness i alla möjliga metoder som lovar så mycket.

Vad motiverar dig att vara uppmärksam, eller inte? Hur vet du när du är medveten, närvarande?

Ordet mindfulness är mångfacetterat i sin betydelse. Det är ett aktivt ord som kan översättas till att "komma ihåg att vara närvarande nu". Dvs. att rikta full uppmärksamhet, med avsikt, till det man upplever just nu. Till detta läggs ofta till nästa dimension: att också erkänna och acceptera det som upplevs just i stunden utan dömande. Men det finns sedan ännu en till dynamisk faktor, en dimension i begreppet mindfulness som man mer sällan ser någon nämna. Syftet inom de ursprungliga formerna av mindfulnessmeditation(inom bl.a buddhistisk meditation) har även en etisk beståndsdel, dvs att det inte bara handlar om att notera vad som är närvarande nu, utan att även finjustera sinnets kapacitet och medvetenhet om nuets dynamiska dimension som påverkar vår vardag, våra liv och relationer. 

Vi ser nu i modern tid mest ett möte mellan två synsätt. Kurser och sammanhang beskriver mindfulness först och främst som något vi behöver för att klara av vardagens utmaningar, för att få en lindring i stress och påfrestning på hälsan. De som praktiserar mindfulnessmeditation mer regelbundet, och inom buddhistiska kretsar, ser oftast på mindfulness och meditation som enbart en djupt inåtvänd aktivitet. Jag blundar, vänder mig till det inre livet och noterar det jag upplever i mitt sinne. MBSR(mindfulnessprogrammet skapat av Jon Kaba-Zinn) har syftet att överbrygga dessa två synsätt. Det ena ses som beroende av det andra. Men även här betonas inte alltid den etiska dimensionen, utan individen lämnas att själv upptäcka potentialen i utövandet.

Vad innebär det att vara medveten nu egentligen? Här börjar egentligen själva "mognadsprocessen" i vårt sinne. Denna medvetenhet innebär en vetskap och upplevelse av om vad som är närvarande, som inte behöver förändra något, som inte försvarar sig, som inte blundar för sanningen i situationen.  En medvetenhet utan girighet, utan motvilja, utan illusion. Detta en särskild typ av medvetenhet, som är lite mer precis och klar. Så det finns en finjustering vi behöver göra för att hitta den platsen i sinnet som är medveten om vad som sker, och som också innehåller etisk vägvisning. Mindfulness gör oss medvetna om vilka tolkningar vi gör och vilka handlingar som leder till olika resultat. Detta gör oss etiskt medvetna, och delaktiga på ett helt nytt sätt.

Alla är väl heller inte intresserade eller tillräckligt motiverade att ta reda på vad som finns och styr oss inombords. Det moderna livet ger oss heller inte mycket erkännande eller stöd för att vara i stillhet, att ta stunder med oss själva. Vi känner en nästan en plikt att ta del av och bearbeta yttre intryck. Tänk om vi skulle nära samma samvete gentemot oss själva. Det kan t.o.m uppfattas som asocialt och ansvarslöst att ge sitt inre för mycket tid. Men just i denna tid behöver vi denna balans, en motvikt av kvalitativ närvaro, då det vi kallar yttre livet kräver mer och mer av vår uppmärksamhet. Det paradoxala är, att om vi ger vårt medvetande ett värde, så leder mindfulness och meditation även till ökad medvetenhet om vad som kan verka extrovert. Den gräns som tyckts skiljt inre och yttre liv åt, suddas ut mer och mer. Vi blir med övning mer klarsynta och koncentrerade i samtal och kunskapsinhämtande, mer medvetna om det som sker mellan varandra och det som påverkar andra människor. Ger inte detta mindfulness även en tydlig etisk dimension för oss? Att utveckla medkänsla är starkt förknippat med och en nyckel till att utveckla mindfulness, och erkännandet av nuet, både mitt och ditt nu.

Mindfulness har potentialen att ge oss kraften att utveckla sinnet, våra förmågor till ökad intelligens och medkänsla. Förmågor som kan växa, med övningar som finjusterar vår upplevelse av nuet. Vi söker alla lindring från det vi känner som smärta och obehag i nuet, men mindfulness är inte bara smärtlindring, utan en väg som både avslöjar och avlägsnar hinder och frigör möjligheterna, via ökad medvetenhet. Kanske vi inte alltid tänker ett steg till, att mindfulness inte bara betyder ”att vara närvarande” det betyder även möjligheten ”fri från lidande”.

Kristina Lindgen © 2011-01-30

Att inte veta men ändå våga!

Igår fick jag en ny idé, som utmanar mina planer och det jag känner mig trygg med just nu. Det händer mig ofta, så jag är lite van, men ändå... ändå känns det jobbigt känslomässigt att röra om i grytan igen. Varje gång är det ändå som att hoppa rakt ut i tomma intet... Ska jag våga ta det där steget? Eller är jag "inte riktigt klok"?

Vad består de motstridiga tankarna egentligen av? Vad är det som utmanas? I mitt fall är det rädslor som väcks. Känslor som väcks upp av ifrågasättande tankar. Men är de här tankarna vettiga då? Jo en del av dem är sunda. Att kasta mig ut just nu kan vara en för snabb impulshandling, och det vore i detta fall "huvudlöst" av mig. Jag behöver förnuftet också, behöver få grunda beslutet. Men det vore väl "hjärtlöst" att låta bli att följa den härliga känslan, att inte ta steget? Att köra över hjärtats glädje är alltid tragiskt, så jag behöver lyssna till hjärtat ännu lite djupare. Vad betyder egentligen den här "drömmen" jag fått till mig?

Meditation hjälper mig att vara i frid, mitt i ett stomigt nu. Motstridiga inre och yttre omständigheter behövs begrundas i ett nytt perspektiv. Nuets perspektiv, som kan omfamna alla sinnets rörelser och reaktioner. När jag mediterar sjunker röran successivt undan och allt kan få stillna och klarna.

Undervisning i mindfulnessmeditation brukar peka mot att "bara vara" i nuet. Det betyder ungefär att betrakta alla känslor och tankar utan att döma eller vilja förändra dem. Att vara i neutralitet, med medkännande och delaktighet, där vi vilar i medvetenheten om upplevelsen och inte köper alla tolkningarna av det vi upplever. Vi bekraktar objektivt det vi upplever subjektivt, utan att ta avstånd till nuets innehåll. Abstrakt? Ja detta behöver man träna på genom övningar i tex.meditation. Det låter krångligt i text och tanke, men känns enkelt och självklart när vi upplever det.

Att följa drömmar som känns rikitig sanna, brukar för mig föredla en känsla av kraft och positiv anda. Som frisk luft plötsligt blåser genom rummet. Men det finns ALDRIG några garantier...glöm det! Livet skapas nu, vad som kommer bakom hörnet kan vi inte veta. Vi kan bara veta att vi är beredda att möta livet även i nästa ögonblick. Att släppa taget om att "jag måste veta först" eller få garantier, är bara ett sätt för oss att försöka förlänga den trygghet vi tror att vi har. Men vi kan inte stoppa livets flöde, vi bara tror det. Kollektivt finns det en rädsla för att åldras tex. Vi vill gärna ha ett liv utan rynkor, valkar och veck.(Därför har alla tidningsomslag  unga vackra ansikten. Det är attraherar oss effetktivt, för det är vad vi vill se.)Vi är besatta av det släta, det oförbrukade och försöker vinna mot tiden(med krämer, spakurer, yoga mm). Men eftersom vi lever efter tidsbegreppet, så är ju även tidens villkor inbygga i vårt undermedvetna dvs. att vi kommer att förlora ungdomen till tiden. Därav paniken.

Paradoxen vi behöver förhålla oss till medvetet, är att vi också faktiskt är i tidlösheten, och den kan vi inte förlora. Vi kan inte förlora det eviga inom oss. Men för att vara i evigheten så behöver vi släppa besattheten av det relativa, dvs det vi mest identifierar oss med, vårt tidsbundna jag. Mystiker vittnar om denna "sanning", men eftersom tanken är bunden till tiden, så förstår vi inte detta genom att tänka på det. Vi behöver även släppa identifieringen med tankarna för att finna friheten i livet nu.

Mindfulnessmeditation är en av vägarna som leder bortom tiden. Mindfulness, både som begrepp och tillämpning kommer från buddhismen. Kort beskrivet, inom buddhismen är tomhet(sunyata), nirvana dvs "självuppgivande" själva målet. Detta ses som en befrielse från upprepandet av karma. Karma som innebär att vi sitter fast i upprepande av lidandet. Tomhet på form och tid är något eftersträvansvärt för buddhister. Siffran "0" kommer ju också från en indisk idé ursprungligen. Innan dess hade européerna (grekerna) inget sätt att avgränsa "ingenting" som summan av någonting. Vi i väst använder siffran noll dagligen, men tomhet, eller den totala förlusten av något, är ändå ett begrepp vi västerlänningar fortfarande brottas med.

Men om jag inte är buddhist då, eller inte gillar tanken på "självuppgivandet" som mål i livet?

Ok, vill jag leva mer med frihet då, med mer mod?
Mindfulness är ett modeord nu, konstigt nog. Vi svänger oss kanske lite ogenomtänkt med att vilja vara medvetna i nuet. Men vad innebär det då... att vara närvarande i nuet. Det innebär att vara naken och fri inombords, fri från att grubbla över vad som hände då och vad som ska komma sen. Nuet är både något påtagligt konkret, självklart enkelt men också något väldigt djupt. Kanske är det därför vi ändå värjer oss, flyr bakåt och framåt, trots möjligheterna som står oss till buds här i varje ögonblick. "Då", "om" och "när", känns tryggare än "nu", konstigt nog. Vi tycker om nuet när det känns glatt, lungt, energifyllt, osv, men tycker illa om nuet när det känns utmanande, stressigt, tråkigt, smärtsamt osv. Vi försvarar oss därför ganska sofistikerat emot nuets inflytande. Allt detta är väl bekant för de flesta. Men hur står man då ut med nuets okontrollerbarhet och oförutsägbarhet? Hur kan vi våga vara här fullt ut?

Vågar jag släppa taget om investeringarna jag har lagt in i en framtid? Vi upplever det som att livet går att kontrollera en smula om vi lever det i förväg. Om vi tänker ut vägen så är vi skyddade mot allt som kan störa nuet sen. Paradoxen är att framtiden också är ett nu, när du kommer "dit". Du kommer egentligen aldrig fram till något "dit", för allt du upplever när du är"där" är ju ett "här". Vi kan inte uppleva något "där" förrän det blir ett "här". Och om vi inte gillar, eller har svårt att vara i vårt "här och nu" så missar vi "det" i framtiden också. 

Vi behöver börja våga vara "här & nu" NU! Fantasin spelar oss ett spratt och den påverkar oss i nuet. Vi kan skapa fantastiska drömmar. Men vi behöver samspela med nuet, för att de ska förverkligas. Så om jag tror något ska ske först sen, inte nu, så kommer du med stor sannolikhet inte att uppleva detta, eftersom verkligheten bara kan upplevas i ett nu. Om man ska tro de gamla vise så existerar tiden enbart som en känsla egentligen. Allt finns redan...

Nåja, jag tänkte inte skriva mer i den riktningen idag...
Jag ska göra som indianerna gör: "Kill my Visions" dvs släppa allt annat och ta drömmen till nuet :)

Nöjd med nuet? Våga bli besviken!

Vi kan bli stressade av att vi inte känner oss så lyckliga som vi tycker vi kunde vara. Vi kan stressas av att söka lyckan. Jag hör ofta mina klienter säga: "Jag är inte särskilt lycklig, fast jag borde vara det". Tufft läge, eftersom lyckan bor i nuet, den finner vi inte i framtiden. När framtiden kommer, är den ju också "nu". Vi investerar ofta i lyckan i våra framtidsdrömmar, och ser på nuet som ofullständigt, därav pyr missnöjet under ytan. Vi bygger på stress genom allt vi försöker göra,skaffa för att nå lyckan,att vara lyckad, känna oss nöjda osv Mindfulness (medveten närvaro) kan fungerar som stressupplösare kring detta dilemma om vi använder förhållningssättet klokt i nuet. Ja, just nu, att vara närvarande och uppmärksam när stressen kommer, när känslan uppstår. Varfördå, det känns ju bara jobbigt?

Jo, vi försöker ofta reducera stress genom att kontrollera eller fantisera om framtiden. Vi planerar hur livet ska bli för att vi ska vara glada och lyckliga. Men vad händer, vi upptäcker att det inte alltid blir som vi vill. Va! Och då börjar vi älta vad som gick fel, eller försöker kontrollera upp ännu mer. Stressnivåerna stiger, tankarna snurrar, känslorna trycker på, sömnen störs, kroppen strejkar, relationerna kärvar, vi blir ännu mer pressade. När känner vi oss då som mest stressade? Svaren skiftar: när jag inte hinner med, när min partner kommer för sent, när pengarna tagit slut, när jag inte lyckas med det jag vill, när det gör ont, när jag blir störd, när jag känner mig rädd, när jag kritiserar mig själv negativt, när värden inte har skottat mitt tak, när barnen är sjuka osv osv. Du kan säkert fylla på listan med många fler orsaker till stark stress. Under de här orsakerna ligger en gemensam nämnare. Vi blir stressade när det inte blir som vi vill att det ska vara. Du hade tänkt att det skulle bli på ett vis, men så hände något annat, och du blir missnöjd, ledsen, orolig eller arg.

Den största faktorn till onödigt mänskligt lidande är mänskligt missnöje. Vi utvecklar tom ångest för att livet inte helt går att förutsäga. Vi utvecklar ångest för att vi försöker, fast vi anar att det inte egentligen går. Ångest och smärta driver oss, precis som längtan efter glädje och lycka. Livet erbjuder mängder av tillfällen att bli missnöjd över. Vissa saker går att leva med, men vi klagar högljutt ändå. Som att någon tagit din tvättid tex. Ilska över något som inte går att ändra kostar massor av kraft. Att "gråta över spilld mjölk" bara förbrukar din energi. Men vadå, ska jag inte få reagera över orättvisa? Vem kan hindra detta säg, nädå vi kan sällan hindra reaktionen, men vi kan förhindra mer lidande och inte stressa upp oss mer än nödvändigt.

Under en retreat denna helg så kom en deltagare till mig med ett dilemma. "Jag kan inte landa i meditationen idag, har svårt att koppla av, blir så störd på en annan deltagare som andas så högt bredvid mig. Jag känner mig så besviken för jag kom ju hit för att få lite mer lugn och ro." Den här deltagaren är nu också en erfaren meditatör, och därför blir besvikelsen ännu större hos henne för att hon inte kan koppla bort omvärlden. Hon inser sen att hon har en idé om vad retreaten ska ge henne, som hon inte upplever att situationen stödjer. Därav kommer besvikelsen och ilskan mot den andra personen. Hon vill flytta sin plats, men jag föreslår att hon först provar en annan väg, dvs att inte avvisa sin egen verklighet och reaktionerna av besvikelse och ilska. Att tolerera reaktionen som kommer pga av livet inte blev som hon föreställt sig idag. När vi kan erkänna och ta emot det som faktiskt händer, möta det som är här, utan dömande då släpper vi kraven på att det behöver vara på ett särskilt sätt för att vi ska må bra. Paradoxalt kan vi då även behålla jämvikt och lugn trots att det stormar inombords och känns svårt runt om. Hon tog rådet och hennes upplevelse vände, att kunna bara sitta kvar och uppleva det livet kunde erbjuda utan att se på situationen som bra eller dålig. Mindfulness handlar väldigt mycket om detta, att inse vad som kastar mig ur sadeln och hur jag kan förhålla mig för att kunna sitta kvar.

Stress minskar när vi tar emot svårigheter med jämnmod. Stress ökar om vi kämpar emot livets innehåll. Vi blir besvikna om vi väntar oss champagne, när värden sen bjuder på kranvatten. Denna smärta har vi helt skapat själva pga av att vi tror blint på vår egen fantasi och inte räknar med att något annat kan inträffa. Förluster gör ont i de flesta av oss. Men vågar vi känna dem, så vågar vi också leva fullt ut och därmed även satsa på att det kan gå vägen, och vi kan då även kamma hem vinsterna.

Hur kan vi minska onödigt lidande och stress?
1) Stå ut med att verkligheten är som den är, att den inte alltid är som jag vill.
2) Ta inte allt så personligt.
3) Undersök vad nuet, den rådande situationen faktiskt har att erbjuda, eftersom det är den möjlighet du har att påverka ditt välbefinnande.
4) Lär dig mer om reaktionerna du får då livet kommer med överraskningar. Vågar du släppa lite på kontrollen?

Våga bli besviken och livet känns plötsligt fullt av nya möjligheter!