Vilket budskap ger du dig själv?

Vi kan lära oss så mycket om vilka budskap vi kommunicerar till oss själva genom att vara uppmärksamma och närvarande med känslorna vi upplever i nuet. Tex. när du tänker på något du inte tycker om så får du en "negativ" känslorespons. När du tänker på något du gillar så får du en "positiv" känslorespons. Om du tänker nedsättande om dig själv, dina prestationer eller ett beteende så reagerar du med en "negativ" känsla. Detta kan skapa omedvetna reaktionsmönster som verkligen underminerar ditt välbefinnande. Jag menar inte att du ska sluta göra förnuftiga bedömningar som kan hjälpa till att utveckla dina förmågor. Det jag menar här är att ge akt på onödig nedsättande kommunikation som lägger krokben för lusten att lära och anstränga sig att växa och även i dina relationer till andra.

Jag började utforska min egen inre kommunikation för ett antal år sedan. Märkte att jag slentrianmässigt kommenterade mig själv negativt även när jag gjorde små oförargliga misstag genom att säga tex."Åh så dum jag är" eller "Gud vad klantig jag är" osv. Men var det sant att jag var dum eller klantig? Oavsett sanningshalten så kritiserade jag mig själv med nedsättande ord på ett negativt sätt. Och resultatet blev att luften gick ur och jag också kände mig sämre än jag skulle gjort om jag hade sagt något mer medkännande eller tom. uppmuntrande som "Hoppsan, där har jag mer att lära" eller "Jag får visst pröva ett annat sätt". Att se och kunna vända detta kändes verkligen som en seger för mig. Samma sak händer när vi tänker negativt om andra. Vi förknippar en negativ känsla med ett beteende eller egenskaper vi inte gillar hos en person vi möter. Detta kan komma att färga både relationen och kommunikationen generellt om vi inte blir medvetna om detta. Ofta kan det bli riktigt trassligt för oss när vi inte är medvetna om vilka budskap vi ger oss själva. Om man gör som jag gjorde, går omkring och säger till sig själv "jag är dum" kan det få konsekvenser. Jag blev mån om att inte känna mig dum, och undvika att situationer som kunde riskera att jag upplevde mig dum.

Jag blev nu botad från detta på en av mina första meditationsretreater. En av de första dagarna ställde jag en fråga till läraren om hur jag kunde bemöta en svår upplevelse jag hade i meditationerna. Hon såg bestämt på mig och sa "Du som hållit på så länge, och du vet inte hur du ska bemöta detta?" (Hon måste ha blandat ihop mig med någon annan, för jag var ju nybörjare.) Jag blev helt stum, reagerade med skam, eftersom jag ju "borde" ha vetat detta, jag kände mig sååå dum. Jag låg en hel natt och skämdes, både för att jag kände mig dum och för att det verkade ju vara "sant" också. Sen började jag plötsligt "vakna". Läraren hade verkligen omedvetet speglat hur jag brukade kommunicerar till mig själv därför blev lidandet dubbelt hårt. Plötsligt kände jag mig stark, kände medkänsla med mig själv som velat lära men bemöttes av nedlåtenhet. Lärarens arrogans spädde ju på min egen självkritik. Jag såg att mina inre nedsättande budskap aldrig hjälpt utan stjälpt mitt självförtroende istället. Detta är som ju alla förstår oerhört begränsande att omedvetet gå omkring och försöka skydda sig på det sättet.

Vi har alla olika omedvetna vanemönster som skyddar oss från att "må dåligt" i onödan. Samtidigt tror vi på budskapen vi säger till oss själva (kanske vi också fått budskap det från omgivningen, i familjen eller skolan tex.) och därför tror vi på att vi förtjänar detta lidande. Budskapen har gjort oss till dem vi anser oss vara, som en identitet. Medvetenheten om budskapen gör oss fria att välja. Det samma gäller positiva budskap, som ju skapar bättre förutsättningar, men är vi omedvetna kan även dessa begränsa oss om vi tex. alltid tror att vi måste få positiv feedback, vara "duktiga" eller "glada" för att må bra eller ge omgivningen det vi tror den behöver.
En mammaledig deltagare på en mindfulnesskurs upptäckte att den irritation och stress hon byggde upp på dagarna berodde på att hon inte lyssnade på sina grundläggande behov. Hon tog tex. sällan paus för att äta eller gå på toaletten, istället hon såg till barnens behov strots att kroppen signalerade panik för att den var hungrig och kissnödig. Detta byggde upp fysiska spänningar, trötthet och skuldkänslor för tålamodet med barnen blev lidande. Vilken lättnad hon upplevde när hon såg att paniken i kroppen var en "god" signal som ville hjälpa henne att se  och välja att äta och tömma blåsan.

Känslor är bara, de är varken bra eller dåliga, de ger information om vad vi behöver, vad vi kan välja för att nå harmoni eller konflikt. Så även en negativt laddad känsla ger oss värdefull information. Men lyssnar vi inte så skruvas volymen upp och vi skuldbelägger känslorna istället för det som orsakar dem. Som vanemässiga beteenden, budskap eller tankar som är skadlig för oss. Det är väl trösterikt att veta att varje gång du är medvetet närvarande med känslor som tex. skam, rädsla eller osäkerhet, har du din chans att släppa ett gammalt vanemönster som direkt vill styra dig till falsk trygghet och komfort. Alla dessa studier i magnetröntgenmaskiner och de där man sätter elektroder på huvudet och mäter hur hjärnan reagerar vid meditation - visar varje gång att om vi bara vågar stanna, känna och betrakta det tillstånd vi är i och vågar prova något nytt och oprövat, öppnar du upp nya vägar i hjärnan.

Meditation hjälper oss att stilla sinnet och därmed bättre kunna uppfatta vår inre vanekommunikation, de känslor som väcks och konsekvenserna av detta om vi inte lyssnar. Så stanna upp en stund, ta några medvetna andetag, och lyssna till den inre kommunikationen. Väg budskapen på guldvåg, välj ut och uppskatta de vackraste av de dem som du vill ska påverka ditt liv. Att våga öppna oss inåt och se, känna med och lära om oss själva är den största vackraste gåva vi kan ge oss själva. Vi behöver inte vara mer eller mindre än dem vi är just nu, endast följa oss själva på vägen, och steg för steg lyssna och lära.

Gå närvarande från solen till kontorsstolen!

Det är ju fortfarande sommar. Men semestern är ändå förbi för många. Vi vill ju gärna behålla något av värmen och mjukheten i sinne och kropp så länge som möjligt. Hur behåller vi lugn och fria vindar i sinnet? Ofta tar det upp till en vecka att varva ner, sen behöver vi varva upp klokt också. Övergången från semesterledigheten till att ta tag i arbetsuppgifterna och byta till kontorsmiljö är påtaglig även för mig som ju ändå arbetar med att lära ut mindfulness till andra, och som själv praktiserar mycket. Arbetsrollen kräver ett annat sorts fokus, koncentration och beslut än ledighetens miljöer och roller. Jag ställer nog om tempo rejält och det kan om jag inte skulle ha övat närvaron kunna sätta sig som spänningar i kroppen och påverka både humör och tankar på sikt.

Men det är inte alltid självklart eller förenligt med en företagskulturs eller vissa arbetsplatsers synsätt på hur vi bör relatera till tidsanvändningen och arbetsbördan. Det finns ju fortfarande de som verkligen ifrågasätter om vi behöver träna på medveten närvaro (mindfulness) i arbetslivet. Man kan vara fullt medveten om fördelarna, men ändå falla in i sina gamla beteendemönster eller en grupps arbetssätt. Det kan finnas en rädsla av att allt ska stanna av, att tid går till spillo osv. Argumenten för fördelarna med medveten närvaro är oräkneliga men som individer kan vi känna det som att gå i kraftig motvind om vi hävdar rätten att då och då vill ta oss 3 minuters stillhet. Även om vi vet att det gör oss mer effektiva på vår arbetsplats. Men gräver vi lite där vi står så kan man krasst konstatera att konsekvenserna av bristande reflektion och stress visar sig ha kostsamma konsekvenser både för individen, ledarskapet och företaget och att dessa faktiskt går att förebygga och reducera med just denna typ av medvetenhet.

Det finns nu mycket forskning och bl a visar vad regelbundet mindfulnessutövande kan ge:

·         Stressreduktion och minskade fysiska såväl som psykologiska stressymptom

·         Ökande klarhet i tänkandet, ökad energi och livslust

·         Förbättrad förmåga till komplex problemlösning och beslutsfattande

·         Växande förmåga till ledarskap

·         Ökad emotionell intelligens, minskad känslomässig stress

·         Balanserat humör och bättre immunförsvar

Författaren och psykologen Elisha Goldstein täcker in mycket av dessa fördelar i artikeln ”Mindfulness, Work and You!”  http://mindful.org/at-work/in-the-workplace/mindfulness-work-and-you  Han förklarar hur vi kan få mer uppmärksamhet för våra liv och ger följande åtta enkla tips att öka medvetenhet du kan använda före, under och efter arbetet:

1.      Precis innan arbetsdagen börjar, något sakta ner när du går till bilen/bussen, känn efter i din kropp om du märker någon spänning. - Prova att slappna av där, mjuka upp det.

2.      Försök köra till jobbet lite långsammare idag och låt rött ljus vara påminnelser om att bara märka hur din andning känns i kroppen.

3.      När du går till ditt jobb, andas in och ut med vart tredje steg. - Lägg märke till känslan av att gå, det tog dig över ett år att lära dig att göra detta.

4.     Om du sitter vid ett skrivbord, ta några andetag innan du tittar i datorn för e-post eller uppdateringar.

5.     Om möjligt, kanske en gång i veckan, ät en måltid själv i tystnad, prova äta lite långsammare och verkligen ställa in dig på att känna smakerna medan du äter.

6.     När du går från jobbet tillbaka till bilen från jobbet, till bussen etc, öva att känna efter, på samma sätt som när du var på väg på morgonen.

7.     Det finns ingen anledning att skynda, kör lite långsammare och experimentera med nya radiostationer osv, kanske reflektera över vad du faktiskt gjort under din dag. Vad var positivt, vad skulle du kunna göra bättre?

8.     När du kommer hem, ta några minuter i bilen/bussen etc. och håll andan för ett tag, märk om din kropp är spänd någon stans, och i så fall försöka mjuka upp dessa muskler genom att andas in och ut ur dem, med medvetenhet, och bara sen låta dem vara.

Det finns ju många synpunkter kring detta, men min känsla är att om tillräckligt många börjar känna fördelarna och praktisera medveten närvaro för sin egen skull, så är det bara är en tidsfråga innan denna typ av medvetenhet blir en stor faktor för lönsamheten, konkurrensen om kompetenser, arbetskraft och i kraven på arbetsmiljön.

Medveten avkoppling och accepterande närvaro - två sätt att slappna av på semestern.

Det är semestertider och gott om tillfällen att slappna av kan man tycka. Men jag kan ibland känna att det är lättare sagt än gjort. Vi har ju ofta både förhoppningar om vila och ambitioner med semesterprojekt också. Att bara vara, varva ner kan tom kännas utmanande. Då ska den där väggen målas, eller bryggan lagas, vi vill ta hand om gästerna som kommit, tvätta och packa för hela familjen inför utlandsresan, motionera lite mera eller segla Gotland runt eller… hur gör man för att också kunna få den där härliga avslappningen som man längtar efter?

Det finns förstås knep, här kan du läsa om två sätt att lära sig avkoppling via medveten närvaro i kroppen. Först och främst via att vara medveten om känslan i kroppen. Så passa på att sätta dig och meditera, eller bara fokusera på kroppen och känslan i kroppen i när du ligger på solmadrassen.

Det finns här två olika nivåer som vi kan slappna av på. Avslappning ”uppifrån och ner” samt ”botten-upp” (Jag syftar här inte på den vanligaste men något kortsiktiga metoden där det också krävs en snaps). "Uppifrån och ned” hänvisar till vårt ”yt-medvetande”, "botten-upp" syftar på att lösa upp spänningar i det djupare omedvetna. "Uppifrån och ner"-avslappning ärvad de flesta tänker på när de tänker på avslappning. Det är frivillig avkoppling, som en progressiv avslappning där du gör en medveten ansträngning för att slappna av. När du sätter dig för att meditera eller lägger dig i sanden på stranden tex. kan du börja med att försöka vara så avspänd i kroppen som möjligt. Känn efter i kroppen om det finns spänningar här välj att och var, och medvetet låt den kroppsdelen slappna av. Jag brukar försöka få en övergripande känsla av avspänning i kroppen. Till exempel känna efter i axlarna om de dragit upp sig och är spända, så låter jag dem slappna av som en handling av medvetet avsikt. Denna form av avkoppling är verkligen hjälpsam men begränsad eftersom det finns vissa saker som du inte kan koppla bort avsiktligt, tex. den typ av intensiva känslor som uppstår när du stöter i tån. Du kan då inte bara koppla bort/av dessa smärtförnimmelser som pågår i din ömmande tå. Och hur svårt är det inte med känslorna som kommer med ett sårat ego? För den typen av fenomen, är det önskvärt att lära sig även andra knep för avkoppling som man kan kalla ”botten-upp”.

”Botten-upp” -avslappning behandlar spänningar som finns djupt inne i det undermedvetna och bortom förmågan att medvetet kunna kontrollera dem. Hur kan du slappna av spänningar som inte är inom din medveta kontroll? Genom att observera dem ”skickligt”. Med detta menas, via ökad medvetenhet i kroppen, och att inta en attityd av acceptans och tolerans, att ta emot och uppleva spänningen som den är och känns.”Botten-upp” avslappning är alltså en attityd. Du granskar spänningen mycket, mycket noga. Du får då mycket specifika upplevelser när det gäller läge, form, smak, graden av förändring i spänningsupplevelsen etc. Du får massor av information och insikt genom att liksom hålla ett tolerant, medvetet jämnmod kring och inuti spänningsmönstret. Detta spänningsmönster är en kanal in i det undermedvetna. Genom att lägga in ditt toleranta och bevittnande medvetande hjälper du denna omedvetna nivå i sinnet/kroppen att lösa upp de inre ”knutarna”. Ungefär som när en kärleksfull förälder tröstande håller ett spänt och stressat barn. Spänningen och detta stressmönster kommer att börja ”knyta upp sig” på egen hand.

Paradoxalt är det snabbaste sättet att nå mycket djup avslappning i sinne och kropp inte att försöka få en spänning att släppa, utan att stoppa den viljan. En tvingande attityd av att vilja det att släppa/låsa upp sig lägger istället in nya subtila lager av spänningar. För den riktigt djupa avslappningen, börjar du villigt att med tolererans betrakta spänningen på ett nyfiket, ömsint och skickligt sätt, dvs utan att vilja tvinga fram en avkoppling.

Utforska och prova dig fram i hängmattan eller på meditationskudden i sommar.

Fem missförstånd kring mindfulness

Mindfulness(medveten närvaro) blir mer och mer populärt för varje dag, eftersom allt fler människor runt om i världen lockas till att lära sig ett medveten sätt att relatera till sina upplevelser, möjligheter och erfarenheter. Som alltid när vi vill  lära oss nya färdigheter är det bara naturligt att vi kliver in med våra föreställningar eller missuppfattningar, så kan även hända när det gäller mindfulnessmeditation, utan att vi är fullt medvetna om det.

Från min egen erfarenhet och av att arbeta med mindfulnessgrupper, har jag stött på de följande vanligaste missförstånden:

1. Mindfulness är avslappningsövningar som tar bort stress

Det kan komma som en överraskning för många att mindfulnessövningar inte primärt har syftet att ta bort stress från våra liv, eller skapa mer avslappning. Orden "Mindfulnessbaserad Stressreduktion" framkallar ofta en bild av en klass full av människor som utövar en avkopplingsövning eller guidad visualisering, som vanligen används för att bekämpa stress. Mindfulness "tar inte bort" stress, vi kan däremot lära oss att förhålla oss mer konstruktivt till det som orsakar stress och stressreaktioner. Vi kan lära oss nya sätt att möta situationer där stress uppstår. Mindfulness är heller inte synonymt med avkoppling. Dess huvudsakliga fokus är att lära sig att vara klar, vaken och närvarande med alla sinnestillstånd, oavsett om det upplevs spänt, upprört, avslappnat eller lugnt. Stressupplösning och avkoppling kommer som en biprodukt av en vanlig mindfulnessövning, men om vi koncentrerar oss på att få ett resultat=avslappnad samtidigt som man övar mindfulness, och använder förväntan och en målinriktade strategi kommer detta faktiskt att mer hindra oss att leva avslappnat i relation till nuet precis som det är.

2. Mindfulness innebär att ta bort tankar

Vi längtar efter mer sinnesfrid. Det är då mycket lockande att se mindfulness som en metod att driva bort alla (och framför allt obehaglig) tankar. Som människor är vi benägna att aktivt manipulera situationer med en önskan att få ett tillstånd av lycka och förnöjsamhet. På så sätt använder vi ofta ett förhållningssätt där vi skjuter bort oroande tankar eller obehagliga bilder, med en förhoppning om att detta kommer att ta bort smärtande orsakar.

I mindfulnessutövande, är förhållningssättet i stället fokuserat på att lära oss förmågan att märka tankarna utan att nödvändigtvis reagera eller interagera med dem, ej heller att sträva efter ett tomt sinne, där inga tankar är närvarande. Genom att se tankar när de uppstår och så småningom lösas upp, lär vi oss hur man hakar av sin uppmärksamhet och vår identifikation med dem. Detta skiljer sig från sträva efter att trycka bort tankar.

3. Mindfulness är något religiöst

Jon Kabat-Zinn som på 1970-talet utvecklade MBSR-programmet utifrån gamla yogiska och buddhistiska övningar arbetade mycket med att översätta dem till västerländska och icke-religiösa förhållanden. Dessa verktyg att arbeta med sinnet har dock hållits vid liv av en mångtusenårig oavbruten linje av meditationsutövare, passerat som levande erfarenhet och kunskap från lärare till elev. Jag själv känner en djup tacksamhet för alla de insatser och flit som dessa utövare har möjliggjort för oss andra att få tillgång till dessa kraftfulla metoder nu på 2000-talet. Att vara en mindfulnessutövare, kräver inte att bli knuten till någon religion, filosofi eller grupp. Mindfulnessmetoder (i alla fall de som utformats av Jon Kabat-Zinn) kan användas av alla människor, oavsett deras andliga eller religiösa bakgrund eller tro. I själva verket är mindfulness helt universiellt och finns i olika aspekter införlivat i alla kulturer.

4. Mindfulness är som gruppterapi

Mindfulness är en term som kan införlivas inom många olika områden i vårt samhälle, till exempel inom vård, utbildning, coaching, idrott eller psykoterapi. Det häpnadsväckande arbete många terapeuter och läkare gjort under de senaste 30 åren har åstadkommit med att föra in mindfulness i psykoterapi har lett till utvecklingen, av t.ex. mindfulness-baserad kognitiv terapi (MBCT), Acceptance and Commitment Therapy (ACT), Dialektisk beteendeterapi (DBT) och andra. Denna anslutning av mindfulness till psykoterapi är kanske en av anledningarna till varför vissa människor antar att mindfulnesskurser är som gruppterapi.

Det primära fokus för mindfulnesskurser (både MBSR och MBCT) är att lära sig mindfulnessfärdigheter i ett grupp-format där man kan utforska hindren och möjligheterna för sin egen meditationspraktik, få insikt i hur sinnet fungerar och dela erfarenheter av hur närvaroträning också påverkar andra människor i gruppen. Själva gruppen fungerar som kraftfullt supportsystem då deltagarna möter svårigheter i sitt utövande eller när de förlorar inspirationen. Det är annorlunda från en terapigrupp, där fokus är att utforska svåra teman tillsammans för att läka psykiska sår.

5. Mindfulness är ett "quick fix"

I tider av stress och påfrestning, tittar vi naturligt efter sätt (eller ett piller) att återfå balans och finna lättnad från smärta så fort som möjligt. Vi kan följa den "utslitna vägen" att bortse från en obehaglig känsla eller en tanke genom att ignorera, bekämpa eller tvångsmässigt idissla tankarna om det. Vi kan också titta efter en "teknik" för att hjälpa oss att bättre hantera den utmanande situation. I dessa svåra tider, kanske mindfulness kan verka som en trollstav, som utlovar en snabb och effektiv lindring av vår stress.

Vi vet via gedigen forskning att mindfulnessmeditation fungerar, men det är viktigt att närma sig detta med rätt attityd. Om vi till fullo vill kunna dra nytta av mindfulnessmeditation, är det bästa sättet är att anta ett långsiktigt perspektiv, snarare än vänta på omedelbara resultat.

Liksom att lära sig konsten att spela ett instrument, kommer vi att behöva tålamod, ansträngning, entusiasm och noggrannhet för att föra kroppen tillbaka till meditationskudden, leda uppmärksamheten tillbaka till nuet. Mindfulness är verkligen effektivt om vi praktiserar regelbundet över tid. Vi kan inte nog underskatta våra vanemönster av otålighet eller en målinriktad attityd som hindrar oss att bara kunna stanna upp och vara mitt i vår upplevelse nu, utan "investering", som är den sanna kärnan i mindfulness.

I upplevelsen av närvaro kommer med en frihet, friheten från att någon/något behöver fixas, eller ändras, eller att stunden behöver vara annorlunda än den är. Här, i detta medvetande kommer naturlig avslappning :)

Mindfulness - vad lovar begreppet?

Det har skett en otrolig ökning av intresset för mindfulness i Sverige de senaste åren. Om du inte hört det begreppet förut, så brukar de flesta förknippa ordet mindfulness med att ”vara här och nu” , kanske med närvaro, samt med olika terapier och kurser för att minska stressen i vardagen.  Det finns en man, Jon Kabat-Zinn, som skapat den kanske mest populära formen av mindfulnessutövande i modern tid. Han besökte för första gången Sverige 2004 och sedan dess har det exploderat, svämmat över, och regnat artiklar, annonser och information på internet och i media. För dig som är intresserad och sökande, kan det vara svårt att välja mellan olika bövker, kurser och program som det finns att välja mellan. Vad är det rätta vägvalet av väg för just dig och din situation?

Kanske ett av problemen för de flesta är att själva ordet "mindfulness" ändå är ganska nytt för oss och därför används det lite "slarvigt" för att beskriva väldigt många olika saker, som egentligen har ganska olika innehåll, syfte och betydelse. Min lärare Jon Kabat-Zinn, har citerats mycket men säger tex. "Mindfulness är inte en teknik, det är ett sätt att vara sann mot sig själv i nuet".  Vad betyder då detta för dig och mig? Vad är egentligen viktigt med att vara sann i nuet sett i ett vardagsperspektiv?

Mitt liv denna stund, är allas största fokus. Om jag för en stund lägger bort funderingar på vad som mest skulle intressera en sk. expert på människans beteende som kanske en psykolog, buddhistlärare, eller forskare: Varför är medveten närvaro viktig för mig själv, just nu? Vi har alla olika önskan. Detta blir uppenbart när många använder ordet mindfulness för att beskriva mindfulness i alla möjliga metoder som lovar så mycket.

Vad motiverar dig att vara uppmärksam, eller inte? Hur vet du när du är medveten, närvarande?

Ordet mindfulness är mångfacetterat i sin betydelse. Det är ett aktivt ord som kan översättas till att "komma ihåg att vara närvarande nu". Dvs. att rikta full uppmärksamhet, med avsikt, till det man upplever just nu. Till detta läggs ofta till nästa dimension: att också erkänna och acceptera det som upplevs just i stunden utan dömande. Men det finns sedan ännu en till dynamisk faktor, en dimension i begreppet mindfulness som man mer sällan ser någon nämna. Syftet inom de ursprungliga formerna av mindfulnessmeditation(inom bl.a buddhistisk meditation) har även en etisk beståndsdel, dvs att det inte bara handlar om att notera vad som är närvarande nu, utan att även finjustera sinnets kapacitet och medvetenhet om nuets dynamiska dimension som påverkar vår vardag, våra liv och relationer. 

Vi ser nu i modern tid mest ett möte mellan två synsätt. Kurser och sammanhang beskriver mindfulness först och främst som något vi behöver för att klara av vardagens utmaningar, för att få en lindring i stress och påfrestning på hälsan. De som praktiserar mindfulnessmeditation mer regelbundet, och inom buddhistiska kretsar, ser oftast på mindfulness och meditation som enbart en djupt inåtvänd aktivitet. Jag blundar, vänder mig till det inre livet och noterar det jag upplever i mitt sinne. MBSR(mindfulnessprogrammet skapat av Jon Kaba-Zinn) har syftet att överbrygga dessa två synsätt. Det ena ses som beroende av det andra. Men även här betonas inte alltid den etiska dimensionen, utan individen lämnas att själv upptäcka potentialen i utövandet.

Vad innebär det att vara medveten nu egentligen? Här börjar egentligen själva "mognadsprocessen" i vårt sinne. Denna medvetenhet innebär en vetskap och upplevelse av om vad som är närvarande, som inte behöver förändra något, som inte försvarar sig, som inte blundar för sanningen i situationen.  En medvetenhet utan girighet, utan motvilja, utan illusion. Detta en särskild typ av medvetenhet, som är lite mer precis och klar. Så det finns en finjustering vi behöver göra för att hitta den platsen i sinnet som är medveten om vad som sker, och som också innehåller etisk vägvisning. Mindfulness gör oss medvetna om vilka tolkningar vi gör och vilka handlingar som leder till olika resultat. Detta gör oss etiskt medvetna, och delaktiga på ett helt nytt sätt.

Alla är väl heller inte intresserade eller tillräckligt motiverade att ta reda på vad som finns och styr oss inombords. Det moderna livet ger oss heller inte mycket erkännande eller stöd för att vara i stillhet, att ta stunder med oss själva. Vi känner en nästan en plikt att ta del av och bearbeta yttre intryck. Tänk om vi skulle nära samma samvete gentemot oss själva. Det kan t.o.m uppfattas som asocialt och ansvarslöst att ge sitt inre för mycket tid. Men just i denna tid behöver vi denna balans, en motvikt av kvalitativ närvaro, då det vi kallar yttre livet kräver mer och mer av vår uppmärksamhet. Det paradoxala är, att om vi ger vårt medvetande ett värde, så leder mindfulness och meditation även till ökad medvetenhet om vad som kan verka extrovert. Den gräns som tyckts skiljt inre och yttre liv åt, suddas ut mer och mer. Vi blir med övning mer klarsynta och koncentrerade i samtal och kunskapsinhämtande, mer medvetna om det som sker mellan varandra och det som påverkar andra människor. Ger inte detta mindfulness även en tydlig etisk dimension för oss? Att utveckla medkänsla är starkt förknippat med och en nyckel till att utveckla mindfulness, och erkännandet av nuet, både mitt och ditt nu.

Mindfulness har potentialen att ge oss kraften att utveckla sinnet, våra förmågor till ökad intelligens och medkänsla. Förmågor som kan växa, med övningar som finjusterar vår upplevelse av nuet. Vi söker alla lindring från det vi känner som smärta och obehag i nuet, men mindfulness är inte bara smärtlindring, utan en väg som både avslöjar och avlägsnar hinder och frigör möjligheterna, via ökad medvetenhet. Kanske vi inte alltid tänker ett steg till, att mindfulness inte bara betyder ”att vara närvarande” det betyder även möjligheten ”fri från lidande”.

Kristina Lindgen © 2011-01-30

Att inte veta men ändå våga!

Igår fick jag en ny idé, som utmanar mina planer och det jag känner mig trygg med just nu. Det händer mig ofta, så jag är lite van, men ändå... ändå känns det jobbigt känslomässigt att röra om i grytan igen. Varje gång är det ändå som att hoppa rakt ut i tomma intet... Ska jag våga ta det där steget? Eller är jag "inte riktigt klok"?

Vad består de motstridiga tankarna egentligen av? Vad är det som utmanas? I mitt fall är det rädslor som väcks. Känslor som väcks upp av ifrågasättande tankar. Men är de här tankarna vettiga då? Jo en del av dem är sunda. Att kasta mig ut just nu kan vara en för snabb impulshandling, och det vore i detta fall "huvudlöst" av mig. Jag behöver förnuftet också, behöver få grunda beslutet. Men det vore väl "hjärtlöst" att låta bli att följa den härliga känslan, att inte ta steget? Att köra över hjärtats glädje är alltid tragiskt, så jag behöver lyssna till hjärtat ännu lite djupare. Vad betyder egentligen den här "drömmen" jag fått till mig?

Meditation hjälper mig att vara i frid, mitt i ett stomigt nu. Motstridiga inre och yttre omständigheter behövs begrundas i ett nytt perspektiv. Nuets perspektiv, som kan omfamna alla sinnets rörelser och reaktioner. När jag mediterar sjunker röran successivt undan och allt kan få stillna och klarna.

Undervisning i mindfulnessmeditation brukar peka mot att "bara vara" i nuet. Det betyder ungefär att betrakta alla känslor och tankar utan att döma eller vilja förändra dem. Att vara i neutralitet, med medkännande och delaktighet, där vi vilar i medvetenheten om upplevelsen och inte köper alla tolkningarna av det vi upplever. Vi bekraktar objektivt det vi upplever subjektivt, utan att ta avstånd till nuets innehåll. Abstrakt? Ja detta behöver man träna på genom övningar i tex.meditation. Det låter krångligt i text och tanke, men känns enkelt och självklart när vi upplever det.

Att följa drömmar som känns rikitig sanna, brukar för mig föredla en känsla av kraft och positiv anda. Som frisk luft plötsligt blåser genom rummet. Men det finns ALDRIG några garantier...glöm det! Livet skapas nu, vad som kommer bakom hörnet kan vi inte veta. Vi kan bara veta att vi är beredda att möta livet även i nästa ögonblick. Att släppa taget om att "jag måste veta först" eller få garantier, är bara ett sätt för oss att försöka förlänga den trygghet vi tror att vi har. Men vi kan inte stoppa livets flöde, vi bara tror det. Kollektivt finns det en rädsla för att åldras tex. Vi vill gärna ha ett liv utan rynkor, valkar och veck.(Därför har alla tidningsomslag  unga vackra ansikten. Det är attraherar oss effetktivt, för det är vad vi vill se.)Vi är besatta av det släta, det oförbrukade och försöker vinna mot tiden(med krämer, spakurer, yoga mm). Men eftersom vi lever efter tidsbegreppet, så är ju även tidens villkor inbygga i vårt undermedvetna dvs. att vi kommer att förlora ungdomen till tiden. Därav paniken.

Paradoxen vi behöver förhålla oss till medvetet, är att vi också faktiskt är i tidlösheten, och den kan vi inte förlora. Vi kan inte förlora det eviga inom oss. Men för att vara i evigheten så behöver vi släppa besattheten av det relativa, dvs det vi mest identifierar oss med, vårt tidsbundna jag. Mystiker vittnar om denna "sanning", men eftersom tanken är bunden till tiden, så förstår vi inte detta genom att tänka på det. Vi behöver även släppa identifieringen med tankarna för att finna friheten i livet nu.

Mindfulnessmeditation är en av vägarna som leder bortom tiden. Mindfulness, både som begrepp och tillämpning kommer från buddhismen. Kort beskrivet, inom buddhismen är tomhet(sunyata), nirvana dvs "självuppgivande" själva målet. Detta ses som en befrielse från upprepandet av karma. Karma som innebär att vi sitter fast i upprepande av lidandet. Tomhet på form och tid är något eftersträvansvärt för buddhister. Siffran "0" kommer ju också från en indisk idé ursprungligen. Innan dess hade européerna (grekerna) inget sätt att avgränsa "ingenting" som summan av någonting. Vi i väst använder siffran noll dagligen, men tomhet, eller den totala förlusten av något, är ändå ett begrepp vi västerlänningar fortfarande brottas med.

Men om jag inte är buddhist då, eller inte gillar tanken på "självuppgivandet" som mål i livet?

Ok, vill jag leva mer med frihet då, med mer mod?
Mindfulness är ett modeord nu, konstigt nog. Vi svänger oss kanske lite ogenomtänkt med att vilja vara medvetna i nuet. Men vad innebär det då... att vara närvarande i nuet. Det innebär att vara naken och fri inombords, fri från att grubbla över vad som hände då och vad som ska komma sen. Nuet är både något påtagligt konkret, självklart enkelt men också något väldigt djupt. Kanske är det därför vi ändå värjer oss, flyr bakåt och framåt, trots möjligheterna som står oss till buds här i varje ögonblick. "Då", "om" och "när", känns tryggare än "nu", konstigt nog. Vi tycker om nuet när det känns glatt, lungt, energifyllt, osv, men tycker illa om nuet när det känns utmanande, stressigt, tråkigt, smärtsamt osv. Vi försvarar oss därför ganska sofistikerat emot nuets inflytande. Allt detta är väl bekant för de flesta. Men hur står man då ut med nuets okontrollerbarhet och oförutsägbarhet? Hur kan vi våga vara här fullt ut?

Vågar jag släppa taget om investeringarna jag har lagt in i en framtid? Vi upplever det som att livet går att kontrollera en smula om vi lever det i förväg. Om vi tänker ut vägen så är vi skyddade mot allt som kan störa nuet sen. Paradoxen är att framtiden också är ett nu, när du kommer "dit". Du kommer egentligen aldrig fram till något "dit", för allt du upplever när du är"där" är ju ett "här". Vi kan inte uppleva något "där" förrän det blir ett "här". Och om vi inte gillar, eller har svårt att vara i vårt "här och nu" så missar vi "det" i framtiden också. 

Vi behöver börja våga vara "här & nu" NU! Fantasin spelar oss ett spratt och den påverkar oss i nuet. Vi kan skapa fantastiska drömmar. Men vi behöver samspela med nuet, för att de ska förverkligas. Så om jag tror något ska ske först sen, inte nu, så kommer du med stor sannolikhet inte att uppleva detta, eftersom verkligheten bara kan upplevas i ett nu. Om man ska tro de gamla vise så existerar tiden enbart som en känsla egentligen. Allt finns redan...

Nåja, jag tänkte inte skriva mer i den riktningen idag...
Jag ska göra som indianerna gör: "Kill my Visions" dvs släppa allt annat och ta drömmen till nuet :)

Väck nyårsbjörnen! Ge dig själv ett löfte du längtar efter att hålla!

Nu börjar ett nytt år, ett oskrivet kapitel i livets bok. Nyåret symboliserar för oss att skapa något nytt och avsluta det som varit. Vi har förhoppningar och vill lova oss själva bättre förutsättningar genom föresatser som ofta formuleras utifrån ljumma ideal eller brist på självkännedom. Vi utgår från att nyårslöften ska spricka. Varför inte lova det vi förmår hålla istället? Hur bygger jag upp känslan av att inte vilja svika mig själv? Ofta handlar löftena om en uppoffring av något slag, något vi hittills inte klarat att avvara, som sluta äta socker, stanna i bekväma TV-soffan och inte väcka den björn som sover. Löften som andas späkning för att senare kanske få njuta? Men orkar du vänta? Finns det något som skulle ge glädje, som inte handlar om att förbättra din självbild? Har du kvar några drömmar som inte handlar om att sluta med något du gillar? Vad skulle du vilja påbörja som kan leda till glädje och tillfredställelse direkt du börjar vandra i den riktningen? Vakna till lite, och utmana dig själv med något viktigt, och på riktigt.

Vintern kom så fort. Min björn sover inte, den är fortfarande vaken. Min utmaning är att förstå att tagga ner nu, vila och fånga drömmarna om våren i mitt vinteride. Det gånga året har handlat mycket om arbetet för mig, hårt och mödosamt arbete dessutom. Björnen är trött. Jag är riktigt bra på att streta på, vara glatt förnöjsam och skjuta på belöningen. Men frukterna av detta är ändå lite bitter, sett i backspegeln. Energidepåerna har inte riktigt räckt, trots medvetenheten och alla redskap jag har. Konsekvensen är att jag nu och framöver behöver göra ett ”lappkast” och börja i andra änden, med belöningen, för att inspirera och motivera mitt arbete. Låter kanske koko för er andra, men så ser det ut. De nya söta frön som jag planterat inför det nya året är tex. att välja att börja äta de godaste rätterna på livets smörgåsbord först. Jag behöver energin och plats över till livets goda, inte vara för trött för att njuta eller bli proppmätt innan desserten bärs in. I min gamla tankevärld(som fortfarande kan spöka) är detta en mycket provocerande plan. Med en uppfostran att inte önska för mycket till sig själv, spara det bästa till sist, inte förhäva sig, eller som att ha lärt sig att äta av kaffebordets läckerheter enligt etiketten i en given ordning. Men skam den som ger sig på första försöket. Jag önskar alla i hela världen ska få smaka den godaste biten av livet, nu, på en gång! Oavsett om vi förtjänat det eller inte – BLISS till alla nu!

”Mindfulnessbliss” kan vara att ge dig hän och leva nästa ögonblick fullt ut, utan någon särskild förväntan, att njuta med alla sinnen, snöflingan som smälter mot ansiktet, eller något du äter eller dricker. Att ligga kvar en stund i drivan och bara vara efter du gjort en snöängel(eller en vurpa), höra och känna vinden, hur luktar snö? eller välja ut den godaste chokladbiten och medvetet låta den smälta i munnen, att ta en bit för mycket och medvetet uppleva konsekvenserna av det(mättnad, illamående, förebråelser) känna alla dofter, färger och smaker i maten mm. Tillåta dig att få vara hela den människa du är nu, med goda förmågor, fel och brister, utan krav att behöva vara annorlunda, eller göra annorlunda, just nu.

Medvetenheten kan få sprida sig vidare och du kan reflektera över vad du hittills förnekat dig själv i livet, som du fortfarande känner du vill ha, vara, göra, eller kunna ge till andra. Är dina ursäkter helt vattentäta? Vad skulle skänka dig stor glädje och som inte är skadligt för omvärlden? Varför tveka att ge dig själv löften du har svårt att låta bli att hålla?